Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Literära sträfvanden vid början af 80-talet. — «För Morgonbris». — Utkast och projekt från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyn mister sin purpur» och sinnet i den ljusa tystnaden
fylles af lycka och saknad tillika. Knappast med ett drag
tecknas där hjärtats föremål, och dock stiger hon alltid af
sig själf fram ur de oändligt fina känslobilder, hvilka
dikterna måla, alltid lika ung och ren, en knoppande
flickgestalt, som ljusklädd skymtar på villans veranda, därifrån
»skuggornas tåg» drager fram om kvällen, eller tvekande
och blyg vid bryggan, där båten landat, ger ögonkastet,
•som brännande hemlighet bar».
Skalden är för skeptisk och för ärlig att icke säga att
han en gång, någon gång långt borta i tid och i rum, skall
glömma henne — redan så många tusendes exempel
af-skräcker honom att försäkra henne sin eviga tro. Men på
samma gång han vemodigt säger det — i fragmentets sista
strof med dess stilla slocknande glöd, — väfver han, likt
en gloria af aldrig svinnande ungdom, kring henne minnet
af den lycka, som icke vänder tillbaka när den engång
glidit bort bakom synranden, förhoppningarnas lycka i lifvets
purprade morgon, med vårbris i luften och klang, som
skälfvande fyller hjärtat:
Långsamt som kvällskyn mister sin purpur
där öfver milsfjärdens blänkande slätt,
sakta som brisen somnar därborta
långt, så att ögat ej skönjer det rätt,
fjärran som ekot dör efter sista
utdragna tonen af skärflickans sång,
skall jag dig glömma, du som gaf purpur
vårbris och toner åt lifvet engång!
Ett enklare och vackrare tack kan icke sägas för de
vackraste känslor som lifvet skänker, och denna sista strof
kastar, har det alltid synts mig, tillbaka öfver hela samlingen
ett skimmer af oblekbart varma reflexer och ett metallklart
återljud af första gången rörda strängars spel — ungdomens
färgglans och unga känslors musik!
Man mötte det nya redan i första afdelningen,
«Interiörer». Här uppträder egentligen genren första gången i den
finsk-svenska lyriken såsom art — enstaka exempel kan man
ju råka på hos Topelius («I Esplanaderna» o. s. v.) och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
