Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelse i Paris. — Hemkomst. — Andra upplagan af «För Morgonbris». — «Frun emanciperar sig». — Öfversättningar. — «Nya vers». — Uttalanden och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar ett ansvar för framtiden och att han, som mera än
någon måste arbeta för att komma långt i literaturen, icke
fick betrakta denna som en bisak. För Tavaststjerna hade
frågan emellertid, såsom af det nyss citerade uttalandet
framgår, en ekonomisk sida, hvilken hindrade honom att
åtminstone tillsvidare helt bryta med hoppet om arbete och
förtjänst på den bana, åt hvilken han egnat fleråriga studier.
Såsom vi ofvan sett, höll Neiglick flitigt sin vän
un-derkunnig om hur det gick framåt med «För Morgonbris»
och hur dikterna blifvit mottagna af publiken. Tavaststjerna
var icke altför otålig och i hvarje fall mycket resignerad
med afseende å deras öde i publikens gunst. «Jag väntar
med spänning mina dikter», säger han i november. «Det
är roligt oeh godt att höra din entusiasm för dem, fa se
om du ej i grund blir bedragen. Tag nu då och då mitt
försvar ...» Dagen före dikternas utkommande skrifver han
till sin syster: «Min debyt i jul blir måske alldeles utan
skrik och kritiker, ehuru Neiglick, Lönnbeck, Flodin m. fl.
profetera entusiastiskt det oerhördaste . . . Ett nedsablande
i tidningarna af mig hade tyvärr obehag för dem, som bära
mitt namn. Men hos mig skulle det väcka hvarje fiber till
nytt, enerverande, grubblande och till slut jublande arbete.
Jag måste ut och slåss mot mastodonten publiken.
Egenkärt och anspråksfullt skall man kalla mitt trygga utsättande
af namnet på pärmen. Egenkär skall man finna författaren
också — gör mig detsamma, ty jag vet småningom hvad
jag vill».
Det var altså redan från början, och innan han alls visste
hvilka omdömen hans produktion skulle möta, Tavaststjemas
idé att «slåss mot mastodonten publiken!» Det låter nästan
som skulle han icke för sitt arbetes och sin egen skull af en
nedsablande kritik sporrats till att grubblande och jublande
gå vidare, utan för att trotsa allmänhetens dom. Kanske
skall man icke taga detta ord så alldeles efter bokstafven;
men visserligen är det ju sant, att hela hans
skriftställar-värksamhet i framtiden blef, åtminstone efter hans eget
tycke,. en strid mot publiken, och denna föreställning, som i
grunden blott var en dålig form för ett starkt själfständighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
