Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dess inbyggare och dess pressorgan; i tidningen
Kristian-stadsbladet ingick den 8 januari en artikel med rubriken
«K. A. Tavaststjema. En interview», hvilken var skrifven
af den talangfulle, i förtid bortryckte lyrikern Emil Kleen.
Efter en kort inledning om orsaken till Tavaststjernas
vistelse på orten samt en uppgift på hans tidigare arbeten
skildras interviewen sålunda:
«Herr Tavaststjema är en man i trettioårsåldern — en blond
nordisk typ med nobla, sympatiska anletsdrag. Han såg ut just
som vi förestält oss honom, hafsfriskhetens och den veka
erotikens diktare, en målare i ord, en musiker i ord.
Så slogo vi oss ned, tände en cigarett och började —
kåsera. Ty en interview i ordets egentliga bemärkelse blef detta
samtal icke. Det var ett kåseri om likt och olikt, om literatur
och konst, om framtidsdiktning och nutidspolitik — snuddande lätt
vid litet af hvart, glidande öfver ifrän ämne till ämne genom fina,
subtila associationsskiftningar.
Bland annat frågade vi herr Tavaststjema om hans
personliga äsikt om den nuvarande politiska ställningen i Finland. Herr
Tavaststjema ansåg att de uppgifter, som varit synliga därom i
pressen, delvis voro öfverdrifna. Finland hade förut haft att utstå
lika svåra kriser som denna och lyckligt genomgått dem. En
fördel kunde åtminstone denna brytningstid medföra, den att de
politiska partierna, gränserna mellan höger och vänster, blefvo
skarpare markerade. Dit hän hade det redan också i viss mån
hunnit. De unga fennomanerna hade brutit sig loss ifrån de gamla
konservativa och danade nu redan i viss mån en själfständig
vänstergrupp, som i sig började upptaga äfven liberala svekomaner.
Så gled samtalet öfver till literaturen. Herr Tavaststjema
upplyste att han tänkte öfversätta under den närmaste tiden ett
arbete af den finske diktaren Juho Reijonen. Vi frågade om vi
icke snart kunde få motse några original af skaldens egen hand.
Herr Tavaststjerna replikerade skämtsamt — hoppas vi — att han
i stället funderade resa öfver till Amerika och bygga hus — han
är som bekant ursprungligen arkitekt.
Bland annat frågade vi hvad herr Tavaststjema tyckte om
vår lilla stad. Svaret utföll för vår lokalpatriotism mycket
smickrande, särskildt om den nya rådhusbyggnaden uttalade han sig
erkännande.
Ännu en stund fortgick samtalet som förut, flyktigt glidande
från ämne till ämne. Slutligen togo vi afsked. Men det var med
saknad vi skildes från skalden, ty en noblare, mera sympatisk
personlighet torde man sällan kunna träffa. Den var — vi
återupprepa det omdöme vi fälde i början af artikeln — just sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
