Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten hvilar på ejderdun, sitter förståndet på sängkanten,
disputerar och beler och gifver ingen rätt ro till drömmar.»
Betonande att denna tvedräkt blir ännu starkare för
Tavaststjema genom den skugga, som frågan om hans folks
vara eller icke vara kastar öfver! hans lif, säger Ola Hansson
att skalden icke kunnat lösa den konflikten, men stält sig
såsom en man gentemot den, i det han gifvit de båda andarna
i sin själ tillfälle till ett fritt och öppet språk. Men själf lider
han under denna olösbara tvedräkt, såsom en ärlig och djup
natur måste lida. Denna inre strid, som hos hans stora och
af folket älskade föregångare icke var förhanden, detta de
växlande idealens herravälde inom honom i motsats till de
nämda stora männens fulla och harmoniska helhet, det är
just det moderna hos Tavaststjema, det är vår tids prägel
i hans diktning.
Efter ett längre innehållsreferat af »Barndomsvänner»
samt reflexioner med anledning af de samhällsförhållanden,
som där skildras, betonar Ola Hansson åter i hvilken grad
Tavaststjema i denna bok skildrat sig själf i Benjamin
Thoméns] person samt’ analyserar de faktorer, hvilka göra
denna roman så värkningsfull. Hvad man till först och
framför alt erfar såsom hufvudintryck af denna personlighet
och denne man (Tavaststjerna-Benjamin Thomén), det är att
han besitter flere hjälpkällor utan att hafva motsvarande
möjlighet att begagna dem, att han är tvungen att
sysselsätta sig med småkram, medan musklerna på hans armar
svälla i längtan att taga upp något stort, att han, sedan
han hela sitt lif andats fritt och djupt, plötsligt finner sig
inspärrad i en trång hydda med dålig luft. Allting börjar
hos honom såsom en valdthornston, såsom en vårsång i
skogarna, såsom en studentvisa på första maj; och det slutar
regelbundet med en melodi så tung, så hjärtslitande sorglig,
som blott den äkta finska folkvisan är. Med ett ord: ett
lif i besittning af alla goda mänskliga känslor i deras fullhet,
och dock ett lif, hvars resultat icke blir stort annat än den
glimmande strimma, som ett stjärnfall i vintematten
kvar-lämnar på Finlands himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
