Ulrika C. Widströms samlade witterhetsförsök. Med lefnadsteckning af Franzén / VIII (1840) Author: Ulrica Carolina Widström With: Carl Lénström, Frans Michael Franzén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och leken slöts, och alla gå Att med Nanette bersån beundra, Som, väfd af Caprifolium, Dock här och der har lemnat rum För Rosenbenved. Bäst de undra, Att de ej förr ha funnit den, En man med rimfrost kring sin panna, I det han ses ibland dem stanna, Utropar: Ack! den lefver än! Hur länge sen dess första knoppning Belönte med en skön förhoppning Den Sångmö, som planterat den! Hon glömt den; eller månn till hvila Hon redan gått? ja, åren ila. Jag hört att mången sorg och strid Försvårat hennes lefnads pröfning; Men att hos Gud hon funnit frid Vid trägna pligters trogna öfning.” ”*Ack! säg oss, hvem den Sångmön var:” Så de med ifver alla fråga. Af aning deras kinder låga; Och hvilken glädje af hans svar! ”Ja, det är hon, vår lärarinna. Hon lefver än. O! kom och hör, Hur hon ännu sin lyra rör.” ”Men förrn vi gå, låt oss här tvinna De två slags blommorna med grönt. Det blir en vacker krans. Hur skönt! När vi den sen der uppe lägge På hennes hvita negligé, Och kysse hennes händer begge! Hur kärt för oss att henne se Så på sin ålderdom förskönas, Så af sin ungdoms minnen krönas!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>