Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kommo de Furstar i glänsande ståt,
Och sxnåsvenner vapnena föra.
Ni torde väl tro att, med hjelmhatt och spjut
Och färgorna af sin Prinsessa,
Den älskade Hugo i segrens minut
Knöt lagrarne kring om sin hjessa.
Nej Otto den Starke, en Furste af Bern,
Tog ringen, bröt ridderligt lansen;
Hans sköld var af koppar, hans pansar af jern,
Och stolt bar han segrande kransen.
Nu gästabudssalen af tusende ljus
Sags klar som en middagsol glimma,
Och Bardernas sang jemte gästernas sus
Gaf glan* åt högtidens timma.
Och harporna klinga och guldhornet höjs,
Och Hertigen tager till ordet,
Då, Gud hvad bestörtning bland gästerna röjs!
Ty bruden — hon saknas vid bordet.
Hon irrar i skogen, så sorgsen allen,
För klippan sin smärta att röja;
Hon glömmer bort tiden, tills stjernornas sken
Försälfrade midnattens slöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
