Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju mer af stridens faror hotad,
Ju högre den sin hjessa bar.
Men nu, utaf orkanen bruten,
Han ligger störtad der omkuli. -
-J Fingals döttrar! tårar gjuten
På Connals mossbevuxna mull.
Hvem fyller väl hans rum i striden,
Hvem spänner bågen med hans hånd?
Nej, segrens timma är förliden,
Och tårair skölja Loras strand.
Här fordom härar sammanstötte
På denna hed, vid kullens fot;
Hät1 Fingals tappra söner mötte
Föraktligt fiendernas hot.
Men bland de slagnas vilda qvidan,
Bland vapnens brak och pilars sus,
Man hörde Connals svärd ur slidan
Dras ut med dån som hafvets brus.
Hans hämd ett mål för hjeltar sätter,
Hans lans, med blodig hastighet,
Som norrsken under vintrens nätter,
Upplyser fältens ryslighet.
Hans bjelteskepnad, klippans like,
Befallande bland kämpar står;
Hans röst till underjordens rike,
Som åskan genom hären går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
