Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inunder fårars flod till jorden.
Men gubben ljuft mot honom log
Och tog sa tröstande till orden:
De milda Gudar, o min son!
Vår fard igenom lifvet leda,
Vår tid ju endast är ett lån,
Att värdigare oss bereda,
Då bleka Guden med sitt bloss
Till Elyseen hemtar oss.
sänkte sig småningom ned i böljan, log ännu en
gång på bergstopparnc åt naturen; då natten
nalkades, tågade fram i skyn, ströende den
sömngif-vande vallmogen öfver jorden. På dess hufvud
*) Om detta F/u W:s första vitterhets-försök, Natten, ett
prosaiskt skaldestycke, in förd t i Gjörwells
llppfostrings-Säll-skapets allmänna Tidningar, Stockholm d. 14 Nov. 1787,
yttrar Utgifvarcn i en not: ”Detta Försök af ett ungt
Svenskt^ Fruntimmer, och af hvars penna kanske
detta är det första prof, som synes i allmän dag, är sa
enligt med Landt-qvädets enfald, sanning och behag, med en
Gesners j en Leonards j en Mademoiscllc L’Evesques
snille-verk uti samma vittcrliets-yrke, så aldeles naturens och
känslans aftryclc, att man önskad« sig flera dylika
stycken af den nya Herdinnans i Norden hand.”
Katten *).
Imitation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
