Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’I går du for min själ så rena offer tandt;
Mag af din fromma bön min sällhet ökad känt.”
Fru Montagne.
Men lifligt för min själ stå ju hans olycksskiften;
För sällhet ej bestämd, han far ej ro i griften.
Ej nog från mako, barn han slets af bödlens band
Och tvingades att fly den franska moderjorden,
Lyst af elt blodigt sken från sina slott i brand,
Förut en mägtig man, nu arm och husvill vorden.
Ett skepp till Martinique för honom från Bordeaux.
Min mor, min stackars mor, ej detta slag kan bära >
Hvad kunde denna röst min svaga röst formå
Väl för ett hjertas lugn, som brist ock saknad tära?
Snart hennes ringa kraft en bitter sorg förstör
Och slutcligen hon i mina armar dör.
Hvad skulle väl utaf den moderlösa blifvit,
Om du min dyra Charles ej stöd åt henrie gifvit?
Då jag uti Calais, nyss på mitt tolfte år,
Så öfvergifven stod bredvid min moders bår.
Då var ej nog för dig min oskuld att bevaka,
Du äfven gjort mig till den lyckligaste maka.
Montagne.
Ack! Clara, det var jag, som härvid sjufalldt vann:
Igenom dig jag är den lyckligaste man.
Du lärde mig, min vän, att känna guldets värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
