Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I högsätet satt Torar lagman. Pipare och
le-kare vid dörren stämde upp en majestätisk och
vemodig melodi, och sedan den var till ända, reste
lagmannen sig och signade med torstecknet kittlar
och kar, bollar och bägare, mat och mjöd, hvarpå
gästabudet började.
Alla hade från hemmen medfört det bästa de
kunde åstadkomma. Längs bordens midt voro
uppstaplade bakverk och pastejer, en mångfald af de
rätter, hvarmed ännu i dag den svenske bonden
älskar att göra sina gästabud rika, smör och
honung, sylter och sötsaker. Elden flammade under
kittlarna; gudarnes anleten skeno af smörjelse, och
deras dräkter af sindal och sammet glänste af
gyllne smycken. Nu sjöngs gemensamt den
vanliga sången till Frö, all ärings gifvare, all frukts
herre, all skörds befrämjare.
Häst och oxe åtos lika gärna. Dock var
lef-vern af den förre en läckerhet framför allt annat.
Spadet dracks ur spilkummar och flottet ur fat;
mjödet häldes ur tunnor, som fått plats i
vapenhuset, i.skaftkar, hvarur sedan bägare, bollar och
hom fyldes, men intet dryckeskärl fick tömmas,
förrän det burits en gång kring elden och
dymedels helgats Tor.
Nu höjde Torar sitt horn och äskade ljud.
Han tömde det för Frö och för konung Olof,
hvartill han visligen glömde lägga något binamn,
och sedan följde skål på skål till gudars och
människors ära. Väl drucket var det att tömma bollen
i botten, och fordrade gudarnes ära att ej hälsas
med halfva mått eller hånas med kvarlämnad dryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
