Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fostbrödralag och visade hvarandra en manlig och
sann vänskap.
Söder om Koenugård gick Dnjeprs flöde
genom djupa skogar, öde stepper och sanka
myrland, som landets inbyggare, de blodtörstiga
pe-cenegerna, gjorde osäkra.
Vid denna tid på året erbjöd dock färden
icke så stora faror, emedan de, som då reste
nedför Dnjepr, kommo i stora flockar. Längre fram
på sommaren åter, då strömmen af de resande
minskats, voro de fiendtliga stammarna vida mer
närgångna och farliga.
Här och där under vägen påträffade de
resande uplänska nybyggen, hvilkas invånare i
mångt och mycket bevarade hemlandets seder. Så
vida de bodde vid flodstränderna, begrofvo de sina
döda i båtar, men i stensättningar i form af skepp, i
fall de slagit sig ned inne i landet. Dock förspordes
öfverallt österlänskt inflytande. Männen voro
klädda i tyger, som Arnliot aldrig förr sett,
kvinnorna buro alltefter sina mäns rikedom massor af
gröna glaspärlor i håret och kring halsen.
Språket var mycket uppblandadt med främmande ord,
och många af männen svuro ej mer vid Odin och
Tor, utan vid Volos, herdarnes gud, och Perun,
dundraren.
En kväll, då de resande lade till vid stranden,
funno de i den öde trakten en ensitteboning, där en
böjd, hvithårig man med ädla drag vänligt mottog
dem, klagande öfver, att han ej kunde visa dem
någon gästfrihet, ty allt hvad han hade utgjorde
litet honung och en beta bröd. Alla hälsade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
