- Project Runeberg -  Arnliot Gällina. Historisk roman /
173

(1896) [MARC] Author: Victor Hugo Wickström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Törhända hafven I rätt, sade nu Arnliot,
sedan han en stund öfvertänkt deras ord. Hvad
som nu synes mig märkligt är, att jag blifvit
fredlös på grund däraf, att jag handlat såsom jag bort.
En niding stympar min häst, och jag knäcker den
arm, som utdelat slaget, samme man slungar sin
bolle i mitt ansikte, och jag dödar honom; jag
öf-verfalles och är nog enfaldig att försvara mig i
stället för att låta mig nedhuggas; jag dödar dem,
som traktade efter mitt lif, och jag blir .förklarad
fredlös! Sägen mig, hvarest i detta fall rättvisan
ligger?

— Alldeles rätt, inföll Tore, har du fattat min
åsikt. Det finnes ingen rättvisa för den starke, som
ej är född furste och ej kan kring sig samla
hersar och tignarmän, färdiga att lyda sin herres
befallningar, så länge han med hårdhet styr dem.
Men den man, som, ehuru genom sin kraft och
sin mandom född till konung, icke är detta, utan
endast den starke, han skall, då de svage
samman-rota sig och binda honom i sin usla lags smidiga
fjättrar, till sist falla i deras våld. Och när han väl
gjort det, kalla de honom fredlös, i fall han ej
förödmjukar sig, kysser de svages fötter och för
alltid lämnar det land, som sett honom födas.

— Men hafva då vi gått under, frågade nu
Faste, vi, som ju tillhöra de fredlöse starke? Jag
går icke in därpå. Hvilken herre hafva vi väl?
Hvilken lag lyda vi? Inför hvilket ting kallar
man oss? — Ännu äro vi, ehuru fredlöse, de starke.

— Min styrka är det enda jag litat till i hela
mitt lif, sade Arnliot, och den har ännu ej svikit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:27:54 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wvharnljot/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free