Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnliot kände ett grepp öfver sitt bröst. Ett
hufvud smög sig tätt under hans arm likasom för
att dölja sig.
Så hade då också Dags barnaögon
grumlats! —
Under hela det följande dygnet var Dag tyst.
Arnliot lät hans sorg hafva sin tid. Barnasjälen
hade vaknat och såg med skarp blick, huru världen
tedde sig.
I smyg gaf Arnliot akt på honom. Kinderna
tycktes hafva mistat sin friska rundning, munnen
sina veka linier; ögat var irrande. Fåglar och
blommor brydde han sig icke om; upp till solen såg
han ej mera, och han kunde väl spotta i en helig
källa, men drack ej därur.
Han tycktes hafva växt fort till människa!
Då de närmade sig Näsgata, bröt Arnliot
tystnaden och sade:
— Om jag visat dig någon kärlek, Dag, så
vedergäll mig nu med hvad du kan! Tänk ej mera
på den uselhet du hörde i går, utan slå den ur minnet!
Nu behöfver jag din hjälp för att utföra min hämnd.
— Hämnd, jublade Dag, medan hans förr så
goda, drömmande ögon glimmade af hat. Är det
fråga om hämnd, skall du alltid finna mig vid din
sida. För öfrigt, tilladé han med lägre stämma,
har jag ej glömt hvad du förespådde, då du i vår
fristad talade om barnen. Och, var viss, jag sviker
ej det löfte jag då gaf dig.
— Så hör då, hvad du skall göra! Gå fram
till gården och tag säkert reda på, huruvida den
uppgift jag erhållit om att Torar i morgon hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
