Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pryda oss så, att konung Olof ej ser, att han har
med fredlöse att göra!
Arnliot redde upp sin packning. Sedan
kastade de bort sina nötta och fula plagg, badade
sig och rengjorde sitt hår i bäckens flöde samt
iförde sig praktkläder.
Arnliot klädde sig i guldskinnsskor,
strumpbyxor af guldstickadt sindal, brynja, hvars länkar
voro omväxlande försilfrade och förgylda, och en
blå sammetsmantel med uppskurna, pelskantade
flikar allt nedomkring. Hel och Fastbitev hängde
vid hans sida, spjutet, hvars guldbeslag nu
glimmade i solen, höll han i sin högra hand, den röda
skölden i den vänstra, och på hufvudet bar han
en gyllne hjälm, krönt med ett hvilande lejon.
Hans manligt sköna drag lyste af en inre eld,
hans ögon glänste, och hans guldgula, rika hår
välde i tunga lockar ned för axlarna.
Aldrig sågs fridare och bättre smyckad man.
Till sin glädje fann Dag, att Arnliot tänkt
äfven på honom. Medan Dag var ute i bygderna,
hade Arnliot med den konstfärdighet, som nöden
skänker, sytt honom byxor och kjortel af gult
sindal samt mantel af blå gudväf. För att göra
kjorteln så vacker som möjligt hade han klippt ett
i guld stickadt kors ur en irisk kåpa samt fäst
det på dess bröstsida. Vapnen voro också
synnerligen kostbara. I stället för hjälm fick Dag ett
guldband kring pannan.
Denne stod handfallen vid åskådandet af all
den prakt, som inhöljde hans smärta gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
