Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Amerikanska Beringssunds-expeditioner 1881 och kartläggningen af »Wrangels land», af Nere A. Elfwing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrat Varring, spärrade nu också vägen för den energiske unge
officeren, så att intet annat återstod än att vända om. På fem dagar
skedde hemfärden, hvarvid han fick tillfälle att verificera och
korrigera de positioner han tagit på bortvägen. Låglandet löper ut i långa
sanduddar, som bilda djupa vikar, der isen ligger packad i stora
massor längs stranden. Härstädes funnos laguner, hvari summo talrika
fåglar. Drifved låg längs stranden och bland den åtskilliga träredskap,
sådana som brukas af sibiriska folkstammar, äfvensom ben af mammut.
Wrangels land hade nu blifvit utforskadt och utgjorde ej längre
något mysterium. Det visade sig vara en ö, sex sv. mil bred (mellan
70° 50’ och 71° 32’ n. lat.) och tio mil lång, samt belägen på tolf mils
afstånd från närmaste punkt på sibiriska kusten. Herald-ön ligger
fyra och två tredjedels mil öster om Wrangels land.
Sedan denna högeligen intressanta forskning blifvit fullbordad,
utan att något spår af Jeannette påträffats, seglade kapt. Berry norr ut
för att undersöka isen, och med detta farliga företag var han
sysselsatt från den 14 till den 27 sept. Han styrde först kosan åt nordost,
der isen bestod af stora falt, och inträngde bland dessa till dess
ogenomträngliga ismassor hindrade honom att fortskrida längre i denna
riktning. Den väg, han på detta sätt tillryggalagt, utgjorde omkring
femton eng. mil. Hans läge var numera så kritiskt, att det endast
behöft blåsa sydlig vind för att fullkomligt skjuta ihop isfälten och göra
det omöjligt att undkomma. Den högsta latitud, som han nu nått,
var 73° 44’ n. (171° 30’ long. vest), eller 132 eng. mil norr om
Wrangels land. Djupet var der 82 famnar. Detta är den högsta latitud,
som uppnåtts i detta haf. Sir Richard Collinson var den 28 aug.
1850 på 73° 23’ n. lat., på 164:e meridianen, d. v. s. ungefar 7° längre
öster ut.
Rodgers återvände nu söder ut och lyckades upptaga hvalbåten,
som blifvit lemnad på östra sidan af Wrangels land. Kapt. Berry
seglade derpå öfver »Blevin bergen» och det vidsträckta land »med
höga bergstoppar», som blifvit rapporteradt af Corwin, och styrde denna
gång rätt nordlig kurs från Wrangels land. På detta sätt nådde han
73° 28’ lat. n. på 179° 52’ long. vest och fann vattnet djupare, allt efter som
han skred fram. På ofvannämnda latitud, 116 eng. mil norr om Wrangels
land, råkade emellertid Rodgers på en is, hvars tjocklek gjorde allt
vidare framträngande omöjligt, hvarför han måste vända om. Uti
dessa »fickor», såsom kapt. Berry uttrycker sig, fann han alltid
temperaturen vara flere grader lägre än i öppna sjön. Under denna färd
sågos många hvalrossar. Vester ut var isen mycket tätt packad.
Mr Markham, sekreterare i Britiska Geografiska Sällskapet, är af
den tanke, som han hufvudsakligen grundar på etnologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
