Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bilder från Hongkong, af Fr. Degenaer - 3. Smuggling och spionering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringens monopol. En låda opium innehåller 40 kulor lika stora som
en eidamer-ost. De ligga i två lag om 20 i hvardera facket. Der
finnes 3 slags opium: Malwa, Patna och Benares. Malwa är ej i stora
kulor, utan i små klimpar och säljes efter vigt, då deremot Patna och
Benares säljas pr låda. Prisen äro nu för Malwa 760 dollar pr pikul,
Patna 622 dollar och Benares 617 dollar pr låda. 1 pikul är lika med
60,4« kilogram eller 142,2 sv. skålpund.
Spioneringssystemet är så väl arrangeradt, att alla stationerna
veta af, när och huru mycket af hvarje sak skall lurendrejas och
hvilken väg djunkerna taga. Det är alltså mycket lätt att få fast i
lurendrejarne. Emedan det är ganska lönande att vara spion för
tullens räkning (spionen erhåller en tredjedel af värdet på beslaget), så
inträffar det, att alla bokhållare och coolies anstälda i kinesiska firmor
som lurendreja angifva sina egna principaler, ty deras lön är blott
8 till 10 dollar i månaden, då de deremot i »prize money» kunna
förtjena ända till 3 à 400 dollar.
Från Hongkong till Kanton är ungefar 15 sv. mil, och hvarje
morgon afgår en ångbåt från båda platserna. Längs hela vägen finnas
på ömse sidor en massa stora byar, der ingen europeisk båt får lägga
till, ty enligt traktaten hafva europeiska farkoster blott tillträde till vissa
bestämda platser. Personer från dessa byar komma ner till
Hongkong för att köpa opium, som de låta packa in i halmmattor, 5 till 6
kulor i hvarje paket. De gå som passagerare upp till Kanton, men
de hafva på förhand träffat aftal om, att på vissa ställen på floden
skola utanför byarna finnas båtar när ångaren passerar, för att fiska
upp paketen när de kastas i sjön. Dessa föras sedan till byn och
derifrån in i landet, utan att någon tull betalas för dem. Alla eldare,
sjömän och betjening ombord på dessa flodångare smuggla alldeles
förfärligt, men de äro också väl bevakade. En gång hände vid
reparationen af en sådan ångare, att man fann gömställen öfverallt om bord,
ända in i hjulhusen.
Ofta händer, isynnerhet när man jagar efter saltdjunker, som gå
i flottor om 10 till 12 stycken tillsammans, att det blir ordentlig
batalj af, ty hvarje djunk har 10 till 12 kanoner om bord och
dessutom »stuckpots» och gevär. Då de vanligtvis äro gammalmodiga
vapen, kunna de ej länge motstå tullbåtarne med deras
armstrongskanoner, och när deras förare finna, att de ej kunna komma undan,
segla de rätt på land i lågt vatten, så att ångbåten ej kan komma
efter dem. Flere af djunkerna skjutas i sank, andra tagas i släptåg
upp till Kanton, och få komma undan, men sönderskjutna.
Hundratals kineser drunkna vid sådana tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
