Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin feberyra uttalar namnet på en eller annan person, så blir denne
och icke den sjuke anklagad för att vara Fi-kd och dömd till
landsförvisning. Hans hus nedbrännes, hans träd nedhuggas, hans risfålt
konfiskeras och han sjelf blir med hela sin familj drifven ut ur
landet, för att på en främmande ort börja en ny lefnadsbana.
Den 2 februari lemnade jag Ghengmai med 6 elefanter och 20
kulis (bärare) för att öfver Muang-Fang begifva mig till Cheng-Hai
och Gheng-Tsen samt vidare derifrån genom Ngiou-staterna till
Jun-nan. Under de första dagarna gick vår väg öfver en slätt, som var
delad i små områden, hvilka vexelvis begagnades till risfält, åkrar och
gräs-ängar. Men småningom blef landskapet vildare, slätterna aflöstes
af branta berg, skogklädda ända upp till toppen, och det blef
besvärligare att komma fram. Då vi på ett ställe skulle passera en hålväg,
nödgades vi att stiga af elefanterna, och det skulle hafva varit
alldeles omöjligt att behålla våra platser på ryggarna af de kolossala
djuren, medan de med buken släpande på jorden, bakbenen skjutna
bakut och frambenen sträckta framåt såsom stöd, åkte ner för backen,
med ryggen i en lutning af 45 grader. Vi färdades i nord-nordvestlig
riktning, tills vi den G februari anlände till Muang-Pau (eller Prau),
en liten fattig koloni med omkring 700 fullvuxna manliga inbyggare.
Denna koloni ligger på en liten högslätt, inemot 1,050 fot öfver
haf-vet, och är fullständigt omsluten af berg. Här bytte jag elefanter och
folk och reste derefter till Muang-Fang, dit vägen går i
nord-nordvestlig riktping öfver en mycket besvärlig och kuperad terräng,
afbruten, af talrika hålvägar och afgrunder. Vid en höjd af .1,900
fot har man att färdas genom ett trångt pass, der vägen består af
endast en smal stig genom den tjocka skogen.
Här mötte vi åtskilliga Ngiou-köpmän, som drefvo framför sig i
’gåsmarsch hundratals oxar, lastade med chillies (torkad peppar) och
bomull packad i dubbla korgar, som voro anbragta såsom klöfsadlar
tvärs öfver djurens ryggar. Oxar äro de enda lastdjur, som
ngiou-erna begagna; djuren anslås till ett värde af 10—25 rupier pr stycke.
Den 12 februari kommo vi till randen af den omätliga slätt,
hvarpå Muang-Fang ligger. Slätten är bevuxen med buskskog och
gräs samt här och der beströdd med små skogsdungar. Platsen hade
först för ett år sedan blifvit koloniserad, och då vi dagen derpå
kommo in i den så kallade staden, funno vi alla menniskor, män,
qvinnor och barn, ett tusental i allt, ifrigt sysselsatta med att
nedhugga skogen och rödja marken. Muang-Fang har en gång varit
mycket stort, ja på sin tid var det hufvudstaden i vestra Lao, men
allt hvad som nu återstår är lemningar af stadens vallar och här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
