Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det öppna vattnet, som alltid visade sig på behörigt afstånd. Värst
var fartygets läckning, som ibland tvang oss att använda ångpumpen
i flere timmar; slutligen spände vi en pressenning vid läckan och
hyfvade in i mellanrummet blår, upprifvet manillatågverk, aska m.
m., allt möjligt som vattnet kunde suga åt sig. Så länge Polaris låg
stilla, förtöjdt vid isflaket, verkade denna åtgärd så, att läckningen
nästan upphörde. Vi drefvo i midten af kanalen mycket långsami,
men säkert mot söder; under halfva augusti tillryggalades ej mer än
25 min. till Kap Hawks latitud, och under hela september ej mer
än 30 min. till jemnhöjd med Kap Sabine. Vi hade önskat oss
en våldsam storm, så* riskabel den än kunde vara, för att komma
ut ur drifisen; men man vänjer sig vid allt, och som det var
tem-ligen lugtit under hela september, började vi med jemnmod bära
den tanken, att iå tillbringa, hela vintern på vår flytande ö.
Denna ö, vårt herradöme, utgjordes af ett nästan rundt isflak, cirka
3 eng. mil i omkrets, 5 fot öfver hafsytan och 30 fot djupt Dess
sidor voro prydda med uppåtpressade isblock; derinne funnos flere
vattensamlingar med >kuperad terräng». Vi byggde ett hus, hvilande
på fyrtiåtta pålar i fyrkant och tre större i midten, öfver hvilka
spändes segelduk till ett på båda sidor sluttande tak. Huset låg vid
stranden af en liten sjö, bekransad af tvenne höjder. Dock må man icke
föreställa sig, att detta idylliska landskap liknade de vanligen
be-skrifna: vårt bestod af bara is och visade inga andra fargbrvtningar
än när då och dä ett solskimmer göt sig öfver isblocken. På
Polaris gick allt sin jemna gång; den arktiska natten var nära, våra
hytter sattes i ordning, lamporna tändes. Vära yttre nöjen bestodo i
jagt efter sälar; eskimåerna begåfvo sig ut till kusten och sköto dem;
då vi med våra kikare sågo dem redo att återvända, körde vi våra
hundspann dit ner, för att hemta*dem och deras byte. Sålunda voro
vi beredda att i all maklighet drifva ned till Baffinsviken, der vårt
land skulle upplösas och Polaris ånga hemåt.
Olyckligtvis skulle oktober icke visa sig lika fredlig som
september. Först oroades vi öfver att, då kanalen smalnar vid det
egentliga Smiths sund, vi skulle föras rakt pä land vid Rensselaer
Har-bour; sedan ökades vid Gairn point, der vi befunno oss den 12,
driften betydligt. Två dagar derefter artade det sig till storm; dock
fördes vi nu ut från kusten till den öppna kanalen, ett stycke nedanom
Littleton-ön. Den 15 oktober bröt orkanen lös från syd och sedan
syd vest med snöyra och 15 mils hastighet i timmen. Vi voro ännu
lugna, vi hade vårt säkra fäste, kunde ej heller genom den yrande
snön se vår verkliga fara. Kl. 6 e. m. märkte, de i kajutan sittande,
att något måste vara på tok: fartyget låg ej längre stilla. Det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
