Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telser om alla isår, att man deraf någorlunda kan sluta sig till de
lagar isdriften följer.
Då man i Sverige på senare tiden under friherre Nordenskiölds
ledning har vändt uppmärksamheten på utforskandet af Grönlands
obekanta ostkust, så torde det kanske vara af något intresse att fä
på ett ställe samlade de underrättelser man har om isdriften vid Island,
enär man måhända deraf kan i någon mån sluta sig till isförhållandena
vid Grönlands ostkust. Af berättelserna får man nämligen veta,
under hvilka månader det plägar vara mest drifis vid Islands nordkust,
och i hvilka månader den utebiifver. Under de månader, som äro
fullständigt isfria vid Island, bör det också vara ett isminimum vid
Grönland, och då bör det också vara största utsigt att kunna nalkas
ostkusten.
Såsom bekant, sköljes Islands södra och vestra kuster af
Golfströmmen; temperaturen i hafvet är derför här jemförelsevis mycket
hög, och det är ytterst sällan som Sydvestlandets hamnar tillfrysa.
Sådant’ omtalas derför i de isländska källorna såsom något för landet
mycket olyckligt. Vintern 1347—48 blefvo sålunda de innersta
fjordarna i Faxebugten belagda med is, så att man kunde rida från
Alptanes till Kjalarnes och från Vidö till Akranes1. Äfven åren 1692
och 1699 tillfröso de innersta fjordarna i Faxebugten och Bredebugten2,
1742 kunde man gå öfver isen mellan öarna i Bredebugten3, och nå-*
got dylikt inträffade under den särdeles stränga vintern 1880—81, då
Reykjaviks redd och Kollafjörör tillfröso för en kort tid, så att man
kunde gå från Vidö till Kjalarnes; i Bredebugten var det på samma
sätt: der kunde man gå långt till sjös på isen från Olafsvik, och från
Flatö kunde man komma till det midt emot liggande Reykjanes
(3 mil).
Genom temperaturmätningar i Danmarks-sundet har man på de
sista åren funnit, att en gren af Golfströmmen (Irminger-strömmen>’
skjuter in mellan Kap Hom (Kap Nord) och polarströmmen för att
derpå följa hela nordkusten ända ned till Östlandet4. Således
omkretsas Island helt och hållet af Golfströmmens varma vatten, och
detta har ett stort inflytande på drifisens rörelser kring landets kuster.
1 Jon Es/tolin, Islands årbaekur, I s. 80. — 2 Kaolin, anf. st., VIII s. 34—35
och 63. — 3 Ilannes Finnsson, Rit hins islenzka laerdomslista-félags, XIV s. 108.
— 4 N. HoJJniei/cr, Havets Strömninger ved Island (Geografisk Tidskrift, II, 1878,
s. 88—98). F. Bardenfleth, Dybvandsundersögelser i Havet omkring Island
(Geogr. Tidskr., III, 1879, s. 42—47). Irminger-strömmens tillvaro har man för
länge sedan anat på Island, ehuru den icke varit bevisad genom direkta
temperaturmätningar. Jfr Einar Asmundsson i Islendingur, II s. 117, och Th.
Thor-oddsen i Andvari, III s. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
