Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han är i sjelfva verket kamrat med sina dj ur och är ej alls generad
af den stank odh osnygghet de sprida omkring sig. Lika osnygg är
maten; i den förekommer minst två procent orenlighet af alla slag.
Att diska ett kärl, faller dem aldrig in, det öfverlåtes åt hundarna,
som äfven med största noggranhet fullgöra detta angenäma uppdrag.
Sina egna kroppar hålla de dock tämligen rena. De som bo i
närheten af vatten, tvätta och bada sig nästan hvarje dag; få de ohyra,
befria de sig derifrån genom att bortraka allt håret. Äfven dervid
träder dock deras djuriska natur i dagen: i likhet med aporna fånga
de nämligen kräken helt behändigt och döda dem med — tänderna.
Före måltiden tvätta de vanligen händerna, hvilka tjenstgöra både
som knif, gaffel och sked, stundom användes dock en träpinne vid
koko-banketten. Vanligen äta de kokon enbart, blott kryddad med
den sedvanliga, ytterst starka pepparn; när det skall vara finare,
tillkommer palmolja och ett slag väl sönderkokade blad eller ock
gelé-artade svampar, som växa på gamla, murkna trädstammar. Finnes
ert köttbit, om också endast ett par tum lång och lika bred, delas
den lika mellan alla de närvarande. Maten upplägges på ett stort
träfat, som ställes på marken midt i hyddan, och hela sällskapet
sätter sig nedhukadt på hälarna i en tät ring omkring fatet. Hvar
och en gifver under måltiden akt på de öfriga, så att han ej tager
för sig mer eller oftare än de andra, hvilket anses oförenligt med
godt måltidsskick. Här och der tränger sig en hund fram, stickande
nosen öfver fatet, under det några svin hålla sig tätt utom ringen
färdiga att uppsnappa de bitar, som då och då kastas till dem.
Negrerna äro mycket gästfria: livern helst, som ahkommer under en
måltid, inbjudes att deltaga i densamma. Ett bruk är, att qvinnorna
ej förtära kött af svin och höns; den som gjorde det skulle blifva
utskrattad af de andra.
Qvinnans lott är här densamma som öfverallt i Afrika, eller
slaf-vens. I likhet med denne köpes hon af mannen; för hvilken hon
sedan måste arbeta och träla hela sitt lif. Som redan nämnts, måste
qvinnorna förse huset med ved och vatten samt föda, hvilken senare
de dagligen anskaffa från de ofta långt aflägsna plantagerna, bärande
bördor på 150 å 200 Det pris, som betalas för en hustru, är
mycket olika och varierar mellan *40 och 200 £, och erlägges i
getter, tyg, etc*. Mannen får ofta af slägtingar och vänner hjelp med
betalningen för hustrun, men får det oaktad t stundom gå många,
långa .år innan den sista skärfven erlagts. Då betalning skett,
öfver-lemnas hon, liksom hvarje annan handelsvara, -utan vidare
ceremonier till mannen, som emllertid ofta blifvit alldeles utfattig genom
köpet. Tycke bestämmer sällan eller aldrig val af hustru. Hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
