Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ley Falls mycket menligt, ty handeln med infödingarna förstördes,
och landet utsögs på lifsmedel. Derjemte blef det svårt för mig
att behålla ett godt förhållande till infödingarna, emedan
Tipu-Tip gjorde kontrakt med dem och innästlade sig hos dem genom
presenter. Det hände till och med, att dessa vildar, med
Tipu-Tip till bundsforvandt, blefvo så öfvermodiga, att de en dag, då
min kock kom till marknadsplatsen på Katukamas ö, omringade
honom och plundrade honom, så att han med allra största nöd
kunde rädda sitt eget lif, sedan han dock blifvit lindrigt sårad
med ett spjut.
Denna händelse blef ödesdiger. Kung Katukama, en jättestor
figur med ett ohyggligt kannibalutseende, kom i sällskap med
några af sina män kort derefter på visit till mig. Jag visste väl,
hvarom fråga var, ty jag hade redan förut dömt Katukama, som
stulit fiskredskap från sin granne konung Zenge-Zenge, att
åter-gifva honom dessa. Inför mig, der jag satt på min veranda,
klagade han nu öfver denna dom, men jag stod fast vid hvad jag
dömt. Han drog då i vredesmod sin knif och rusade emot mig.
Knappt hann jag få min stol emellan oss. Mina vaksamma män
i rummet intill kommo ofördröjligen till hjelp, Katukama
tillfångatogs och bands till händer och fötter. Hans stora knif, som
böjdes och nästan bröts, innan den kunde tagas ifrån honom, har jag
bland mina samlingar som ett minne från denna ovädersdag i de
svartes verldsdel.
Kär nu detta kom till våldsgerningen mot min kock, sände
jag bud till Katukamas vildar, att de endast mot en lösen af 30
yxor kunde återfå sin konung. Men detta var mer än Tipu-Tip
tålde; han sände mig derför befallning att utan vidare lösgifva
Katukama. Jag begaf mig sjelf till Tipu-Tip och lät honom
veta, att jag icke tänkte döda en enda man, men att jag ville
försvara mig och mitt folk emot vildarna samt måste bestraffa
dem, som på associationens område gjort sig skyldiga till
förseelser. Då hvarken böner eller hotelser från Tipu-Tip kunde ändra
mitt beslut att endast mot lösen släppa Katukama, skulle Tipu-Tip
sjelf gå till stationen for att lösgifva höfdingen. Yid hans
ankomst var emellertid lösen gifven och Katukama fri.
Huru obehagligt detta än var for den maktlystne Tipu-Tip,
för Stanley Falls station och hvit mans vistande der var det dock
nödvändigt. Från den dagen voro också vildarna mera
tillmötesgående än någonsin förut.
Då det för stationens tillvaro var alldeles nödvändigt att
förblifva på fredlig fot med en så mäktig granne som Tipu-Tip,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
