Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 30 september 1886 - G. von Düben: Tal vid Festen för Afrika resandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag gjorde vid denna tid äfven bekantskap med och lärde högakta den kanske
allra djerfvaste, men tillika den mest anspråkslösa af Afrikas elefantjägare,
den nu i Afrikas jord hvilande Johan August Wahlberg. Från denna tid
daterar sig början till mitt djupa intresse för allt som rör detta land. Sedan
dess har jag med uppmärksamhet följt de steg, som på alla håll tagits att
från kusterna öfverspringa de barrierer af klippor eller öknar, som stänga
vägen till landets inre. Med alla andra har jag dervid nödgats beklaga att
dessa fjät alla voro för små, äfven de som togos af Af rikaforskningens
jättegestalt, David Livingstone. Ty väl hade han, liksom flere mer eller mindre
okände portugiser före och efter honom, samt slutligen vid medlet af
sjuttiotalet Cameron, färdats »Across Africa»; men de hade icke funnit det vigtigaste:
den rätta stråkvägen genom landets centrum. Man hade tacksamt mottagit
hvad desse och andre resande, söder och norr ut, meddelat, och aktningsfullt
erkänt deras stora förtjenster.
Men då underrättelsen kom till den öfriga verlden, att den
anglo-ameri-kanska tidniugsexpeditionen, under anförande af Henry Moreland Stanley, i
aug. 1877, efter oerhörda faror och ansträngningar, efter serier af stora
upptäckter, från Nyangve kommit ned till Boma, på den återfunna KongOB 1,300
km. segelbara båge, med 60 å 70,000 geogr. qvadratmils rotområde, då häpnade
hela denna verld. Och när man vaknade ur sin stupor, utbrast man med en
röst: här är vägen till Afrikas inre, till dess civilisation.
Men snart uppstod den praktiska frågan: hvar och huru finnas medlen
till utförandet af detta stora verk? De funnos af Belgiens konung, Leopold II,
Bom redan förut (1876) bildat den afrikanska associationen, snart derefter
grundade komitén för studium af öfre Kongo och nu sist berättigadt intagit
platsen som chef för verldens yngsta stat, fristaten Kongo.
Hvilket gränslöst fält för forskning och allt slags företagsamhet har icke
härigenom öppnats!
Med i ådrorna några droppar vikingablod — fast betydligt utspädt under
seklerna —, med detta blod brusande af ungdomlig kraft och värme, med
lockelsen framför eder af tropikens under och perspektivet af talrika,
måhända ärofulla äfventyr derinom, med önskan att äfven i eder mån få deltaga
i befästandet af början till det stora civilisationsarbetet bland inlandets 20—30
millioner — med allt detta för ögonen, var det icke att undra derpå, att ni,
mina herrar, hurtigt drogen dit ut. Men det måste erkännas att dertill
fordrades icke ringa mod. Med mod menar jag här icke det råa berserkamodet,
som tanklöst störtar sig in i en visserligen anad, men icke fullt uppskattad
fara för att i ögonblicket segra eller dö. Utan det mod, som inser hela vidden
af de faror det möter, icke söker; som utmärkes af seghet, af jemn uthållighet,
af fyndighet och i medveten kraft aldrig misströstar, utan kringgår,
undanskjuter eller kufvar motståndet, så vidt sådant står i mensklig förmåga. Jag
är vi 88 att I, mina herrar, hyst och flere gånger öfvat detta slag af mod,
fastän I nu, lika hedrande, saknen mod •— att tala om det.
Den nästan ängsliga tystnad, som intill senaste tid rufvat öfver allt, som
angår Kongoaffärema, har gjort, att eder andel i arbetet skolat vara oss alldeles
okänd, om icke ett och annat glädjande rykte under tiden då och då nått
hemlaudet. De förtroendeuppdrag ni och andra svenskar fått mottaga, hafva
stadgat de vacklande ryktena. Användningen af så många svenskar, ja de
flesta, vid de vigtigaste, de farligaste posterna, innebär ett ojäfvigt vittnesmål
om det anseende ni vetat snabbt förvärfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
