Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den geografiska namnknnskapens historia. Under nästan hela
den historiska tiden har funnits en viss dunkel insigt om ortnamnens
betydelse såsom källor för den äldre historien, men först på senare tider
har denna insigt blifvit något klarare och forskningarna om dem börjat
bedrifvas något mer metodiskt. En vetenskap kan dock läran om
ortnamnen, topono mas tiken, knappast kallas, då ännu ej ett fullt
allmängiltigt system för alla dess företeelser kunnat bildas. Ett hinder för
upprättandet af ett dylikt systejn har också varit den toponomastiska
literaturens svårtillgänglighet. Den ligger nämligen till stor del spridd
uti tidskrifter, disputationer och läroverksprogram, m. m. Detta har
emellertid nu till en ej ringa del undanröjts genom ett arbete af prof.
J. Egli i Zuricli.1 I detta lemnar han nämligen ej allenast en
bibliografi utan äfven en historia öfver toponomastikens utveckling och
nuvarande ståndpunkt, i det han för hvarje arbete lemnar en kort öfveraigt
af dess vigtigaste moment och derjemte afgifver ett klart och i
allmänhet träffande omdöme om dess varde i toponomastiskt hänseende.
Förf. indelar den hithörande literaturen efter toponomastikens trenne
af honom uppstälda hufvudgrenar namnforskning, namnskrifning och vital,
samt namnlära. Af dessa torde dock den mellersta knappast med fog
kunna föras till toponomastikens område, då den så godt som
uteslutande rör en rent praktisk fråga.
Af de båda andra afdelningarna har den sista egentligen att göra
med sjelfvå toponomastikens system, att framdraga och redogöra för de
principer och lagar, hvarefter ortnamn gifvits och ännu gifvas. De
hittills ernådda resultaten äro dock ej stora. Knappast torde man ännu
kommit längre än att skilja mellan naturnamn och kulturnamn, då
der-ernot dessas underafdelningar äro tvist underkastade. Förf. lemnar
emellertid dels sjelf ett förslag till indelning, dels äfven meddelar han en
mängd intressanta notiser om olika principer, som vid namngifningen
gjort sig gällande. Särskildt vilja vi fästa uppmärksamheten vid
iakttagelsen, att på ju lägre kulturgrad ett folk står, dess talrikare äro
natur-namnen, och ju högre det stiger i kultur, dess mer växer kulturnamnens
antal. — Att den hit hörande literaturen ännu är så ringa och fögtu
ljetydande väcker ej förundran, då man betänker, huru dels svårtillgäng’
ligt och dels ringa bearl>etadt det material, hvaraf slutsatserna skulle
dragas, hittills varit.
För detta material, skrifteni a om de särskilda oi-tnamnen, redogör
förf. i den första hnfvudafdelningen, namnforskningen. Med allt skäl
delar förf. denna i tvenne perioder: de ometodiska försökens (före 1840)
och de mer metodiska arbetenas (tiden fråu 1840). Dessa sönderdelas
åter i tvenne skilda underafdelningar, och förf. redogör pä ett synnerligen
anslående sätt för det utmärkande hos hvar och en af dem. Vi vilja
dock anmärka, att ej tillräcklig grund finnes till att sätta år 1870 som
skilnad mellan den senare periodens båda afdelningar. Det synes
visserligen, som om vi nu skulle vara inne i en ny tidsperiod i fråga om
namnforskningen, men början af densamma torde ej kunna föras längre
tillbaka än till första åren af 1880-talet, då de kort förut gjorda vigtiga
upptäckterna å den jemförande språkforskningens område äfven kunde
tillgodogöras för namnforskningen.
1 Geschichte der geographiachen Namenktnule. Leipzig 1886.
• Ymrr 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
