Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det intryck infödingarna af Aroma-stammen gjorde på mig var
allt annat än angenämt. De äro af en atletisk kroppsbyggnad, deras
anletsdrag äro fala och af ett motbjudande, blodtörstigt uttryck. För
sex &r sedan dödade de sju kinesiska trepang-fiskare och troligen
kalasade de på dem efteråt, ty några månader senare funnos kinesernas
hufvudskallar som prydnad öfver en höfdings dörr.
Vi uppnådde lyckligt Davitt River och ankrade utanför dess
mynning för att afvakta flodtiden, emedan det var omöjligt att inlöpa med
ebben emot sig. På stranden sågos talrika grupper af infödingar, äfven
ett antaAsmå kanoter, hvari ett par män voro eysselsatta att ljustra
fisk. När det återvändande tidvattnet dref vårt fartyg mot stranden,
simmade några af* infödingarna ut emot oss och försökte stiga ombord.
Detta tilläto vi ej, ty om en får komma ombord, har man snart
fartyget fullt, och det blir ingen lätt sak att då öfvervaka, att de ej
stjäla allt hvad de komma öfver.
Vid närmare förfrågningar erforo vi, att en fjerdedels mil längre
uppåt floden en stor by var .belägen, och dit begåfvo vi oss nu, mr
Austin och jag. Så snart vi satte foten på land, presenterade sig en
uug papua-prin8 och erbjöd oss sina tjenster som vägvisare. Han tog
mig genast mycket förtroligt i armen och förde oss till byn. En lång
rad af infödingar följde efter, begapande oss med stor njdikenhet, i
synnerhet var min pince-nez föremål för deras uppmärksamhet. För
att bereda dem ett nöje, tog jag af den och lät en af de nyfikna
sätta den på sin näsa, hvilket framkallade mycken munterhet och
smackande med tungorna, hvilket senare hos vildarna är ett tecken på
förvåning och beundran.
Beleropu, så hette byn, är byggd på 8 fot höga pålar helt nära
vattenbrynet, och vid flod tiden står äfven en del af byn uti vattnet.
En annan by af samma namn, belägen på motsatta stranden på
omkring 600 alnars afstånd från den första, är helt och hållet byggd i
vattnet, äfvenledes på pålar, hvarför den endast är tillgänglig med kanoter
eller genom vadande under ebbtiden.
De två byarna bestå af omkring 400 hus, och om man i medeltal
räknar 5 invånare på hvarje hus, (hvilket är medelantalet i Nya Guinea),
uppgår befolkningen till omkring 2,000 personer. I den på stranden
belägna byn voro husen byggda i två rader, mellan dem löpte hvad
vi skulle kalla en gata. Husens hufvudingång vetter åt gatan; de
äro uppförda af klufna trädstammar, hopfogade med barkrep, taken
äro vanligen täckta med blad af nipa-palmen. Husen, som i
hvar-dera ändan äro försedda med ett slags veranda, hafva två våningar.
Den undre våningen är två till tre fot hög samt försedd med ett
golf; väggarna prydas af grofva sniderier. Denna del af huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
