Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framkomna till byn, som endast bestod af ett fätal hus, fingo vi
oss anvisadt ett, som syntes vara obebodt, och efter att ha fått litet
föda, föll jag i djup sömn, tacksam att denna dag lyckligen var öfver.
Jag blef ej litet förvånad att följande morgon väckas af en besynnerlig
sång och af att finna, att vi blifvit placerade i »kyrkan» öfver natten;
som det i dag var söndag, hade folket kommit till »ottesången». Hela
huset var fullt affolk, och jag måste deltaga i gudstjensten i djupaste
negligé. Så snart detta var öfver, gjorde vi oss i ordning att vandra
vidare. Härifrån hade vi ytterligare två dagars marsch ned till
Na-tuatuakoko vid Singatoka-floden. Vägen dit var backig och dessutom
slipprig till följd af att regnet aldrig ville upphöra.
Det var en ganska slående kontrast i landskapets utseende på
ömse sidor om de höga bergåsarna jag gått öfver. I stället för den
yppiga vegetationen på andra sidan, hade vi här nakna, ofruktbara
kullar och berg, bevuxna med ett slags högt, vassartadt gräs, och det
var endast omkring floderna och i dalarna, som någon annan
växtlighet förekom. Der hade vi ännu de höga palmerna och ormbunkträ*
den, bambu och löfträd med det rika bladverk vi förut sett. Första
dagen hade vi att vada öfver Wai-ni-mosi-mosi-floden fem gånger. Det
var en bred och vacker flod, och till följd af allt regn var den öfver*
fyld af vatten. Vid vadställena måste vi simma öfver floden, och jag
undrar ännu öfver huru mina bärare kunde manövrera så, att bagaget
hölls öfver vattenytan hela tiden. De äro i sanning mycket skickliga
simmare, dessa Fijimän, och deras största bekymmer syntes vara, huru
de skulle kunna få mig öfver, men sedan de fått se, att jag också
kunde simma, var allt väl.
Vi tillbragte natten i en liten snygg by, Nabogatini, hvarest vi
hade några bålar »yangona» med byns gamle på aftonen, men fortsatte
vår förd tidigt följande morgon. 5 km. från denna by måste vi öfver
Singatoka, en stor flod, som förorsakade 09S ett par timmars dröjsmål.
Den enda plats, der vi ansågo oss kunna komma öfver, var i det
lugna vattnet emellan tvenne fall. Emellertid var strömmen så stark,
att man måste akta sig att hinna öfver, innan man blef dragen ned
till andra fallet. Vi gjorde ett slags flotte af bambu, sammanbundna
med trädrötter, hvarpå vi fastgjorde vårt bagage, och tre män hjelptes
åt att med förenade ansträngningar få denna öfver, hvilket också
lyckades. Vi kraflade oss öfver lyckligt och väl, men som jag var sämste
simmaren, landade jag ej förr än just ofvanför nedre fallet. Det var
en obehaglig känsla att märka den snabbhet, hvarmed strömmen drog
en nedåt floden, och att veta, att om man misslyckades att komma
öfver till andra sidan i tid, man skulle bli dragen ned i det brusande
skummet bland stenarna och lindrigast undkomma med afbrutna armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
