- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
162

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

isblock, hvarvid samtliga grönländare föllo ned frän de upphöjda
platser, där de lagt sig att sofva, men utan att vakna. Närmare
Sugar-Loaf, en mycket liten ö med ett berg af 330 meters höjd i form af en
hattkulle, dog vinden ut, och vi m&ste ro b&ten mot land.

Jag gick genast, åtföljd af kateketen och försedd med
fotografiapparat m. m., upp till fjälls. Först mötte oerhörda stenblock,
mellan hvilka polarvallmon ymnigt blommade, och på en höjd af 100
meter syntes endast en väg vara möjlig upp till Sugar-Loafs topp,
nämligen rätt öster ifrån uti ett slags ränna, uppkommen genom stora
Btenblocks nedrasande ifrån toppen. Knappast bestigningen af det 7
gånger högre Kebnekaisse var så besvärlig som dessa 330 meter, och
utmattade, men utan hopp om hvila, anlände vi kl. 4 e. m. den 2
juli upp på toppen, där vi till vår stora förargelse funno ett par små
vardar, antagligen uppbyggda af någon arktisk sjöfarande, som i
likhet med oss velat skaffa sig reda på isens utsträckning norr ut. Ett
vidsträckt panorama, sådant som man endast kan få se i
polarländerna, blott bestående af klippor, is och snö, utbredde sig för
våra blickar. Längst i norr syntes topparna af den stora ö, som
löjtnant Ryder i augusti 1387 till följd af den obrutna vinterisen icke
kunnat uppnå, mot öster sågs inlandsisen i hela sin utsträckning, i
söder bildade Horse Head och Tugtpkortok gränsen mot horisonten,
och vester ut låg hela Baffins bay, så långt ögat kunde nå, uppfylldt
af isfäldt. En omkring 20 km. bred, af uppbruten is delvis fylld
ränna syntes sträcka sig norr ut utmed de yttersta uddarna, och i
denna beslöt jag att framtränga.

På toppen • fanns utom polarvallmon endast några exemplar af
Armeria sibirica. Lutningen mot hafvet var icke så liten; på den
minst branta sidan uppgick den till omkring 50 grader. Af
grönländarna på Ryders expedition hade ön kallats Umanak, ett namn som
brukar gifvas åt alla hattkullsformade berg i Grönland. Vädret var
alldeles klart, men långt i söder syntes mycket små, mörka moln,
som antydde, att sydveststorm med regn eller snö där var rådande.
Sedan några fotografier tagits af Kugdlerkorsuit-ön och isfjordama i
öster, begaf jag mig åter ned och anlände till båten kl. 7 e. m. den
2 juli. Jag for emellertid genast ifrån ön, utan att dessförinnan
äta eller hvila, för att så fort som möjligt nå Wilcox Head.

Under vägen dit tog jag en temperaturserie i vattnet midt i
is-fjordens mynning, och fann djupet vara 420 meter. Vinterisen
lem-nade endast de yttersta 7 km. af Wilcox Head fria, medan å andra
sidan Duck Islands eller Kitsigsorsuit lågo inne i isen. Just på själfva
spetsen af halfön funnos lemningar af eskimåhyddor, hvilka såsom
vanligt voro bevuxna med Alopecurus alpinus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free