- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
165

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skyndat tillbaka. Men nn voro de tvungna att följa mig, och då vi
kommo till glacieren, lät jag en af dem gå förut såsom vägvisare, på
det att vi ej skulle riskera att falla ned i någon af de snötäckta spric*
kor, hvilkas tillvaro man kunde sluta till genom insänkningar i snön.
Sedan vi funnit, under det första stycket på glacieren, att den ej
var så farlig, sprungo vi alla i sned riktning utför den och voro
lyckliga nog, att under rask fart stanna i en vattendränkt pöl alldeles vid
foten af det berg, som vi skulle bestiga. Så fort vi kunde, begåfvo vi
oss uppför en ytterst brant sluttning och voro efter ytterligare en
timmes ansträngningar uppe på det branta berget.

Utsikten från detta fjäll var kanske till följd-af dess större höjd,
något vidsträcktare än’ från det föregående. Nordkusten af Holms ö
kunde här lättare följas, och längre mot öster syntes ett fjäll på 1006
meter med stora glacier och snöfält, som brant föllo mot hafvet. När
jag hade slutat mina vinkelmätningar, fann jag, att de höga fjäll, som
jag sett längst mot vester från den föregående fjälltoppen, nu endast
hade flyttat sig 38’. I betraktande af basens storlek, 3300 meter,
kunna alltså dessa fjäll ej hafva synts annat än genom refraktion.
På toppen fanns en låg varde, förmodligen uppsatt som minne af
någon arktisk expedition, som landat vid ön.

Min båtresa vågade jag icke utsträcka längre norr ut, emedan de
stora isflak, som lågo i Melville bay, lätt kunde packas tillsamman
och omintetgöra återfärden. Hade jag blott haft den återstående
delen af sommaren till mitt förfogande — endast 11 dygn återstodo nu
för att tillryggalägga den mer än 300 km. långa vägen till Pröven —
så hade jag kunnat framtränga’ betydligt längre. Särskildt syntes mig
en inlandsisvandring kunna vara till gagn, emedan en mängd
»nuna-takkerD lågo spridda så långt inåt inlandsisen, som jag kunde se.

Min nordligaste punkt detta år blef icke mer än 74° 32’ n. lat.,
hvilken bredd motsvarar Beeren Islands. På återvägen fann jag
förvånande högt uppe en mängd Potentillaarter jämte treblomstriga
exemplar af Amica alpina. På en ytterst brant fjällsluttning vid 250
meters höjd funnos Salixarter med kring stenar slingrande, ända till 6
cm. tjocka stammar, flera Pedicularis-arter, talrika Poa, Saxifraga,
Potentilla, Hierochloa m. fl. växter. Dessutom syntes, fastän mycket
aflägsen, ännu en isbjörn lunkande framåt på isen under spaning
efter sälar.

Vi hade nu varit 15 timmar till fjälls utan annan föda än vatten,
och till och med jag kände mig nöjd att få återkomma till båten.
Mina kamikker hade nästan gått i bitar, och jag måste vandra öfver
flera snöfält först i strumporna och, sedan de sönderslitite, med’ bara
fötter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free