Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bade en längd af 2V2 meter och fick sin dager genom ett
mikroskopiskt fönster eller genom dörren, då den stod öppen. Här innanför
låg tolkens bås, till hvilket ett ytterst sparsamt ljus insläpptes från
den yttre kajutan genom en glugg, som tillika tjenade som ingång.
Om bord fanns ett synnerligen viktigt inventarium, nämligen en järn*
pyts» fylld med surt murket trä, hvari hela dagen underhölls en eld,
som fyllde kajutan med den mest intensiva rök. Detta är det enda,
eller åtminstone det bästa, medlet att freda sig för de närgångna
myggorna. För att skydda hufvudet under vistande i det fria hade jag
låtit förfärdiga myggnät efter en amerikansk modell, som särskildt
rekommenderats af den kände franske upptäcktsresanden Charles
Rabot. Dessa uppfyllde sitt ändamål ganska bra mot myggorna, men
då dessa efterträddes af moskitos, visade de sig odugliga, ty moskiterna
kröpo igenom de täta maskorna. För att skydda händerna användes
grofva handskar, hvarjämte handlofvarna omlindades med tygremsor.
Det måhända bästa skyddsmedlet är emellertid att ingnida alla
blottade kroppsdelar med en blandning af tjära och olja, men denna
procedur måste förnyas efter ett par timmar. Som exempel på
myggens blodgirighet kan tjena, att jag efter en nattlig exkursion till ett
graffalt vid Ugotski jurtor kunde räkna öfver 30 bett på en yta af 6
kvadratcm. Den italienske forskaren Sommier säger i sin Uri estate
in Siberia, att hade Dante företagit en resa på Ob och gjort
bekantskap med myggen därstädes, så skulle eftervärlden helt säkert fått en
skildring däraf i hans Inferno.
Vid vår affärd hade infunnit sig hela Surguts societet med
isprav-niken i spetsen. Då vinden var nordlig, hissade vi segel, och det
bar af med god fart mot vårt närmaste mål, den lilla kyrkbyn vid
Jugan8 mynning, som är belägen 60 verst söder om Surgut. Först
kl. 8 på morgonen framkommo vi emellertid till Juganskoj, ty allt
som oftast rände vi upp på ett kullfallet träd eller en stubbe och
hade ibland ganska svårt att leta oss väg genom skogen. Tack vare
högvattnet kunde emellertid kursen ställas nästan rakt på Juganskoj.
Då vi återvände tre veckor senare, måste vi göra en stor omväg;
vattnet hade då fallit, och där vi förut hade seglat frodades nu en
saftig grönska.
Under vår vistelse i byn bodde vi hos en rik köpman, Nicolai
Petrovitch Tituvski, en synnerligen välvillig man, typen för en
sibirisk bonde med alla hans goda egenskaper. Han är nästan den ende
ryske handlande som befar Jugan. Hvart år gör han en resa ända
upp till flodens källor och är därför känd af ostjakerna, hvilkas ti
11-gifvenhet och förtroende han i hög grad vunnit. Jag fick själf se prof
därpå. Att ankomsten af en främmande skulle väcka förvåning, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
