Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gagn ad es äfven en annan, ehuru ej fullt si omtyckt sftng, hvilken
enligt min anteckning lydde:
»Reiser, reiser ud i hele styrbordske Vagten,
reiser, reiser ud og tag Roret i Handl
Reiser, reiser ud og hold Udkik paa Bakken,
reiser, reiser ud alle mand!»
Hvilkendera singen som an användes, si åtföljdes den af ett
genomträngande: har ni hört »purring»?
Om jag i få ord skulle söka karakterisera den besättning, som
jag kom att sällskapa med så lång tid, så skulle jag först och främst
vilja säga, att de voro barnsliga. Detta kunde kanske till någon del
bero på de flestas stora ungdom, men äfven för de mera till åren
komna var detta epitet passande. De voro barnsliga, och därför var
det i grund och botten intet ondt med dem. Men den allra mest i
ögonen fallande egenskapen hos dem var deras stora nyckfullhet och
ombytlighet, ej så mycket i åsikter som med afseende på humöret,
hvilket på det mest ytterliga sätt kunde vexla från minut till minut.
Dessa egenskaper torde de hafva gemensamma med de flesta
naturfolk, och det är här för öfrigt just lapparne bland besättningen, som
jag syftar på, då dessa utgjorde pluraliteten. I ett fall voro de dock
ej ombytliga och det var, om tillfälle till fångst gafs. Fans det fångst,
så skulle de hafva den, den saken var klar, och det inträffade endast*
någon enda gång, att de knotade öfver att midt under sin frivakt bli
purrade för att ro bort och skjuta några kobbar eller klapmytsar, som
lågo på kanske en half sjömils afstånd från fartyget. Dock var det
framför allt den stora fångsten, som intresserade dem; de hade något
af lycksökare eller guldgräfvare i sig, och deras fångstifver växte
ungefär med kvadraten på fångstens värde.
Dess värre betraktades jag också såsom fångst, som borde afspäckas
så grundligt som möjligt, och detta gjorde, att jag redan ifrån första
stunden kom att intaga en något egendomlig ställning ombord. Deras
pretentioner på belöningar äfven för mycket små tjenster voro
verkligen 6torartade och urartade ofta till tiggeri, något som äfven förekom
och det i ej så liten skala. För att gifva en idé om deras anspråk
kan jag nämna, att en af harpunerarne en gång tog mig afsides och
i all förtrolighet meddelade mig, att han endast hade 1,000 kronors
skuld, och kunde han få denna betäckt, hvilket han uppenbarligen
tyckte, att jag gärna kunde göra, så hade han inga bekymmer mer;
en annan yttrade, att om han skulle få välja bland mina saker, så
skulle han obetingadt taga min dubbelbössa, hvilken fallit honom
särdeles i smaken; en tredje meddelade, att han skulle föredraga mina
nya blå reskläder o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
