Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragit sig undan, ocb man kan tryggt passera. Den enda fara mark
vid möten med elefanter kan rAka ut för, 8& framt man ej angriper
dem, är att blifva nedtrampad, om man rAkar komma i deras väg.
Om djurlifvet i urskogen synes fattigt, så är däremot växtvärlden
sA mycket, yppigare och formrikare. Marken i den fullt typiska
urskogen har ett dystert och mörkt utseende; den ligger sA godt som
naken. Intet gräs uppspirar där, och fA äro de öfriga växtformer, som
där finna trefnad. Ett ständigt fuktigt lager af ruttnande blad
betäcker marken och utgör en tacksam jordmAn för talrika smA svampar.
På trädgrenar och stammar frodas i mängd orchideer, vanligen mera
egendomliga än vackra, samt epiphytiska former, tillhörande andra
växtfamiljer. Blommor finnas naturligtvis, men långt ifrån i den
rikedom man vanligen föreställer sig, och prydliga eller i nämnvärd grad
välluktande har jag knappast sett. Lianer nedhänga mellan
stammarna, ej sällan som ett formligt nätverk, och på fuktiga och sumpiga
ställen bilda rottingpalmer täta snår, tidsödande att genomhugga och
för öfrigt högst obehagliga genom de kraftiga hullingarna på bladens
förlängda medelnerv, ett för dessa betydigt långa och slankiga växter
ypperligt klätterorgan. De många multnande trädstammarna hysa mossor
och svampar i mängd, och frAn trädgrenarna nedhänga yfviga fransar af
långa mossor af släktena Orthostichella, Neckera, Papillaria,
Floribun-daria m. fl. Urskogen erbjuder således mycket af stort intresse för
botanisten, men den som har brådt att komma fram och således ej
har tillfälle att egna detaljerna någon uppmärksamhet eller saknar
blick för naturen, finner urskogen enformig och tråkig. Och detta är
ej att undra på, ty dag ut och dag in möter man samma
oföränderliga landskapsbild, icke ett spår till omvexling. De illusioner
beträffande djur- och vaxtlifvet i de afrikanska skogarna, som den unge
mannen, hvilken vinner anställning här ute, vanligen medför, blifva
inom kort fullständigt krossade.
Helt afvikande ter sig snårskogen, som vanligen utbreder sig
utefter floderna och kusten, men äfven förekommer högt upp på
Ka-merunberget. Här stå träden tämligen glest, och solljuset väller
obe-hindradt in. Undervegetationen är frodig och artrik, och vid
insamling af fanerogamer hemtar botanisten här sin bästa skörd. Gräsen
äro rikliga, dels bredbladiga af ringa eller medelmåttig, d. v. s.
1 å 1,5 m höjd, dels mera smalbladiga, 3 till 5 m höga, med
fingertjocka strån och bilda i förening med talrika andra, vanligen mycket
bredbladiga former en tät växtmassa, som man endast med svårighet
och med ständigt användande af huggaren kan bana sig igenom.
Lianer förekomma icke alls eller sällan och ersättas af slingerväxter,
hvilka stiga uppåt omkring trädstammarna, nå ibland upp i kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
