Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frib. v. Andrian framhöll vidare det egendomliga nti att medan
enligt hans teori alltså namnet jade (resp. jadeit) egentligen
härstammade från orienten och äfven namnet9 äldre historia i den europeiska
literaturen pekade ditåt, hade i senare tid en omkastning egt rum, så
att just den från den gam mal historiska fyndarten Khotan
härstammande, till amphibol-gruppen hörande, historiskt verkliga jadeiten hade
kommit att heta nephrit medan den amerikanska, till
pyroxen-grup-pen hörande stenarten fått namnet jadeit.
De, som särskildt intressera sig för ofvan berörda frågor, hänvisas
till frih. v. Andrians i Correspondenz-Blatt der deutschen Ges. f.
An-throp., Ethnol. u. Urgesch. XXIV. N:o 8. Aug. 1893, in extenso
införda föredrag.
På uppmaning af hr Virchow, att meddela hvad man möjligen i
Tyskland kunde känna rörande stenar som väderlekstrollmedel, anförde
herr v. Stoltzenberg, amtsrath d:r Struckmann, bergwerk-director Härche
och prof. Ranke, att stenyxor (»Donnerkeile») visserligen voro kända
som skyddsmedel mot åskan, men att man veterligen ej använde dem
eller andra stenar som trollmedel för att frambringa viss väderlek.
Herr Ranke uppehöll sig speciellt vid de i Oberbayern bekanta 8. k.
Drutsteine (Drut el. Truth = hexa), små kalkstenar med af naturen
bil-dadt hål, hvilka buros som amuletter, upphängdes Öfver vaggan eller
i stall (»so kann die Drut nichts machen»). Frih. v. Andrian erinrade
om, att uppfattningen af stenyxor som åskviggar genomgår ej allenast
hela Tyskland (han kunde gärna sagt Europa), utan återfinnes såväl
i Afrika, som större delen af Asien. I Tyskland heter det att blixten
slungar stenyxan sju fot djupt ned i jorden; under sju dagar och
nätter »växer» den åter upp till jordytan, och nu har den kraft mot blixten.
D:r Ornstein (Athen) hade därefter ett kortare, delvis versifierad t
meddelande under rubriken Antropologi och Psykologi.
D:r Alsberg (Kassel) höll ett längre föredrag om högerhändlhet
och vensterhändthet, hvari han redogjorde för de i denna fråga
uppställda teorierna och sökte framställa en fysiologisk förklaring, gående
ut därpå, att den yttersta orsaken till den förherskande
högerbändt-heten skulle ligga i olikheten mellan arterfördelningen i de båda
kropps-halfvorna, hvarigenom näringsvilkoren skulle vara fördelaktigare för
den venstra hjärnhalfvan och sålunda också utbildningen af den högra
armen gynnas på den venstras bekostnad. Då såväl detta föredrag,
som den därpå följande diskussionen, i hvilken hrr Virchow, Waldeyer,
W. Krause, geh.-rath Fritsch (Berlin), d:r Behla (Luckau) och
professor von Heyden (Berlin) deltogo, så godt som uteslutande falla inom
fysiologiens område, är här ej platsen för något utförligare referat.
Endast så mycket må anföras, att äfven frågan om vensterhändthetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
