Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningskrig, ännu hätskare och hänsynslösare än förut. År 1612 började
holländarne att deltaga i fångsten, och snart vimlade hafven omkring
Spetsbergen af hvalf&ngarefartyg, tillhörande de förnämsta sjöfarande
nationer. Offret för utrotningskriget var den bekanta grönlandshvalen.
Att i detalj gifva en historik öfver denna storartade fångst, för
hvil-kens bedrifvande hela kolonier anlades på flera ställen af Spetsbergen,
ligger ej i planen för dessa anteckningar; jag vill blott erinra därom,
att detta dyrbara djur genom de ihärdiga förföljelser, för hvilka det
nu i snart trenne århundraden varit utsatt, blifvit utomordentligt
sällsynt. Till den s. k. Nordbukten i hafvet mellan Spetsbergen och
Grönland utgå numera vanligen blott 2 å 3 fartyg och till Baffinsbay knappt
flere, och ofta komma dessa hem från sina 10 månader långa turer
utan att hafva harpunerat någon enda grönlandshval. Blott i
Bering-hafvet, dit denna hval nu synes hafva dragit sig undan, kan fångsten
ännu anses, lönande. Många decennier skola dock ej förflyta, innan
han äfven där kommer att fortlefva blott i minnet. Troligen skall
grönlandshvalen röna samma öde som nordkapern, hvilken blef allt
sällsyntare, småningom sjönk i glömska och under det sista
århundradet allmänt ansågs för utdöd både af vetenskapsmännen och af
hval-fängarna. tills år 1854 alla zoologer slogos med häpnad, då cetologiens
grundläggare, professor Eschricht i Köpenhamn, förklarade en hval,
som samma år strandat vid Biarritz i Spanien, tillhöra denna art.
Sedermera hafva flere exemplar anträffats och Eschricht bestämning
visat sig riktig. Genom upphörandet af jakten på densamma, hvilket
inträffade efter upptäckten af grönlandshvalen, synes nordkapern hafva
räddats från undergång och t. o. m. åter vara stadd i tillväxt. Genom
en rationel lagstiftning skulle tvifvels utan en förökning i antal af den
ännu värdefullare grönlandshvalen kunna inträda, så mycket säkrare,
som denna hval, hvilken uteslutande är circumpolär till sin
utbredning, i hvarje fall bland polens otillgängliga farvatten kan söka en
sista tillflyktsort för sina förföljare.
Då räthvalarna sålunda år från år blefvo allt sällsyntare och
be-behofvet af olja i följd af maskinernas större användning inom alla
industriens och kommunikationernas områden gjorde sig allt mera
känbart, blef det nödvändigt att söka tillgodogöra sig äfven andra
hvalar än den sällsynta grönlandshvalen.
Ett nytt skede i hvalfångBtens historia inträder med år 1870.
Ungefar vid denna tid började den nyss aflidne norrmannen Svend Foyn
bedrifva jakt efter fenhvalar, så benämnda därför att de hafva en fena
på bakre delen af ryggen, i motsats till räthvalarna, till hvilka
nordkapern och grönlandshvalen höra, hvilka alltid sakna en dylik.
Dessa hvalar voro sedan lång tid tillbaka bekanta både för hvalfån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
