Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen derpå tog gubben benen och skinnet af laxen från
gårdagen, bar alltsammans ned till sjön, kastade det i vattnet oeh
befallde det bli en lax igen. ögonblickligen skedde det så. Men, o ve,
det fattades stycken af skinnet på laxen. Nu blef det ett sökande efter
de bortkomna skinnbitarna; slutligen fann man dem vid kanten af
eldstaden, men tyvärr så skadade af elden, att de voro alldeles grå.
Däraf kommer det sig, att laxen är grå på ryggen.
Då nu laxen var lifslefvande igen, förvandlade gubben honom
till en flicka som från början. Ny olycka! Klorna hade tappat ett
ben då han åt — just det ben som går från vristen nedåt foten. Nu
voro goda råd dyra. Man sökte öfver högt och lågt, men benet kunde
man icke återfinna.
Medan man höll på härmed, kom en korp flygande. dDu kan
väl icke säga mig hvart min dotters ben tagit vägen?» sade gubben
till korpen. »Åh, om jag icke missminner mig», sade korpen, »hittade
jag igår ett ben därnere på askhögen; jag tog det med mig hem, men
som det icke var något ätbart på det, lät jag det ligga. Nu skall jag
i alla fall hemta det hit, så kan du se efter om det tillhör din dotter.»
Korpen hemtade benet, och ganska riktigt, det var flickans ben.
Gubben lät nu flickan dö ännu en gång och insatte så det förlorade
benet i hennes fot.
Dagen derpå sade Klorna till sin nya vän: »Kan du icke skaffa
mig en hustru?» Klorna hade nämligen helt hastigt blifvit fullvuxen
under den korta tid han vistats i lax-byn.
»Jo», sade vännen, »låt oss gå från den ena hyddan till den
andra, så får du själf se alla de vackra flickor, som här finnas. Du
kan antingen få en flicka af Sokailaxens stam, eller en af
Silfver-laxens, eller slutligen af Vårlaxens, hvilken är alla laxars konung.
Du får komma i håg, att här finnas all världens laxar; denna by är
deras hem. Nu äro vi menniskor, men när vi bege oss till Bella
Coola-elfven och andra strömmar längs kusten, äro vi laxar. Snart
kommer den tiden att vi bege oss till ditt hem i Bella Coola. Du
vet kanske icke, att det var jag som förde dig hit derifrån.»
»Men hvarför tåga alla laxar till Bella Coola hvart år», frågade
Klorna, »när I egen ett så skönt hem här långt ute i vester?»
»Jo», sade vännen, »orsaken är den, att det som du vet är ett
bruk bland indianerna i Bella Coola att offra åt oss, hvart år i månen
Seagom (månaden Mars), ringar af cederbark och pålar, prydda med
cederburk; detta är den största heder man kan bevisa oss i Bella
Coola, och därför återvända vi alltjämt dit.»
Det är verkligen sed i Bella Coola att hvarje år pryda en påle
med färgad cederbark, nedslå den vid elfmynningen, och, när de första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
