Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nere i Straitet tycktes isen hafva fördelat sig och stora vakar syntes.
Vi togo upp klockan och togo märke på fjällen för att utforska isens
drift. Kaptenen sade: »Han går med tre ä fyra mils fart». Vi måste
nu sätta till alla krafter för att rädda oss. Det brakade och dånade
i isen, liksom vid »Rangvald Jarls» förolyckande; det märktes att det
rasade en stark blåst nere i Straitet, och molnen jagades med
ursinnig fart. Vi måste nu hoppa mellan isstyckena; ofta brast iskanten
under fotterna och vi fingo ett kallbad, men det var ej tid att göra
mera än skaka vattnet af sig och fortsätta med oförminskad fart.
Slutligen kommo vi till några större vakar; båten sattes ut och vi
dels rodde, dels stakade oss fram mellan drifisen. Framför oss
öppnade sig isen oupphörligt, vattnet upprördes allt mer af den rasande
stormen, brottsjöar störtade mot isstyckena; dånet af vågorna, isens
brakande och Btormens tjut bildade en i sanning hemsk musik.
Under tiden sutto vi hopkrupna i den lilla farkosten, där vi icke
en gång kunde sträcka ut benen. Kaptenen satt i aktern med styråran,
vi andra rodde. Fingrarna stelnade af det iskalla vattnet och benen
domnade af den hopkrupna ställningen. Brottsjöarna slogo
oupphörligt in i båten, så att den hotade att fyllas.
Efter fyra timmars kamp för lifvet uppnådde vi slutligen andra
stranden. Kaptenen sade halfhögt: »Ja men, var Han god mot oss,
det är säkert, gossar 1», och därmed gaf han luft åt fleres känslor.
Stelfrusna kröpo vi upp på land och fingo upp det våta tältet.
Allt var genomvått, kläder, proviant, snart sagdt allting! Kläderna
upphängdes att torka, medan vi värmde oss med saltadt té och
språ-kade om dagens vådliga färd — den värsta som vår kapten varit
med om, sade han — samt kröpo sedan till kojs i våra våta
yllefiltar.
Följande dag, den 13 juli, begåfvo vi oss af till Verlegen Hook.
Två man rodde båten kring udden; vi andra togo tältet, posten och
annat smått på ryggen och gingo tvärs öfver. Dessa fyra mil voro
en besvärlig väg, som dock icke saknade intresse. Strandens olika
höjd fängslade i hög grad min uppmärksamhet; understundom var
den ända till fem å sex meter hög. Tydliga bevis för att hafvet gått
upp här i forna tider tyckte jag mig finna i de kolossala kranier och
kotor af hvalar, som jag såg ända till tre mil från den nuvarande
stranden, halft begrafna i sanden.
Vi hade hoppats att uppnå Mosselbay samma dag, men måste
afstå därifrån; vägen var för lång och isen var så hopad utmed
kusten, att de roende hade ett ganska svårt arbete på sin väg omkring
Verlegen Hook. Vi tältade således på sydvestra sidan.
Dagen därpå var vädret strålande klart, och Mosselbay låg fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
