- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
269

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Di man studerar de olika typerna för den artificiella
omformningen, framför allt i Amerika, märker man snart, att dess grader äro
ganska olika och att bruket tett sig p& särskilda sätt hos de skilda
folkstammarna.

Hos en del, ja hos de flesta, har endast en tillplattning af
nackregionen och bakersta delen af hjässregionen bakifr&n framåt egt rum,
men den tillpressade hjärnan har måst söka sig utrymme åt annat håll,
och då vanligen uppåt, mot hjässregionen. Kraniets form har sålunda
blifvit kortare, mera brakycefalt, men tillika högre än eljest. Ibland
har tilltryckningen i nackregionen utsträckts till bakre hjässregionen.

Hos andra folk finner man, att samtidigt med tillplattningen af
nackregionen äfven försiggått en nedtryckning af pannan; sålunda har
uppstått den hos inca-peruanerna och hos flathead-indianema m. fl.
vanliga hufvudskålsformen, hvilken utmärker sig genom korthet, stor
bredd och ringa höjd.

Hos andra folk slutligen har man genom omlindade bindor
förlängt hufvudet toppformigt bakåt. Sålunda uppkom hufvudskålsformen
hos longhead-indianema, hos en del af peruanerna (i höglandet) och
sannolikt hos de forna makrocefalerna i Gamla världen.

Man har sålunda att urskilja trenne väsentligen olika arter eller
grader af artificiel omformning.

Att den förstnämnda tillplattningen af nackregionen är den
lindrigaste graden är uppenbart. Det är därför vid granskningen af denna
man i första rummet har att dröja, då man vill utröna brukets
uppkomst. Och det är äfven tydligen den, som ger oss nyckeln till
förklaringen. Också har bl. a. Rudolf Virchow i sitt för några år
sedan (1892) utgifna stora arbete »Crania ethnica americann» gifvit en
framställning af omformningsbrukets uppkomst, som har all sannolikhet
för sig. Dessa folk, säger han, hafva från början till stor del varit
vandringsfolk, vare sig att de ständigt flyttat omkring å sina
jaktmarker, eller att de endast under sommaren bebott andra orter än under
vintern. De hafva därför nödgats binda fast de nyfödda barnen,
antingen mot ett litet bräde eller i ett slags tråg, som, hängande på remmar,
förts omkring under marscher och ridter. Att så varit fallet, därpå
har man ock verkliga bevis. Vid rastställena och om natten har man
kunnat hänga upp de små »vaggorna», med barnen kvarliggande i
dem. Härigenom har det nyfödda barnets ännu plastiska hufvudskål
blifvit tilltryckt i nackregionen, och tillplattningen har, till följd af
det under en stor del af första året fortfarande trycket, blifvit
bestående för lifvet.

Småningom har, såsom så ofta skett i kulturutvecklingen, ett
att börja med oafsiktligt bruk blifvit till vana och slutligen till mod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:06:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ymer/1895/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free