Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af Cordillererna uppfyllda området å Eldslandets sydsida och å de
vestra och södra öarna. Lämpligast torde man till det första räkna
-endast de skoglösa områdena, medan till utsträckning såväl som till
sitt helt olika skaplynne vid sidan af dessa båda rangerar sig ett
tredje, det mellan dem liggande skogbevuxna, kuperade låglandet.
Medan det egentliga berglandet åtminstone från kustsidan varit till
sin natur bekant, betraktades det förra ännu vid början af vår resa
af många såsom alldeles otillgängligt på grund af de ogenomträngliga
urskogar, som skulle betäcka detsamma. Nu sträcker sig visserligen
ej heller min erfarenhet så långt, då jag denna gång endast på ett
ställe genomträngt detta land, men genom den redan ofvan omnämnda
vidsträckta utsikt, som erhölls från en af Precordillerans toppar, är
dock beviset gifvet, att karakteren är tämligen likformig. Följande
anmärkningar hänföra sig emellertid endast till hvad jag själf sett.
Man har ett i det stora hela lågt land, där ingen punkt torde höja
sig mer än 100—150 m öfver sin omgifning. Floderna, betydligt
vattenrikare än i de skoglösa trakterna, flyta mot N eller NO i breda,
öppna dalar, norrut bevuxna med gräs, till hvilket längre fram sälla
sig sphagnaceer, som mycket snart taga öfverhand och sedan här
liksom inom Cordilleradalarne göra det nästan omöjligt att komma
fram till häst, något som ännu mer försvåras af talrika källor,
»ma-nantiales», som bilda djupa, ofta alldeles öfver vuxna hålor, ur hvilka
man har mycket svårt att komma upp, om hästen en gång störtat
ned i en af dem. Men trots detta, äro dock svårigheterna inom
dessa delar ej större än att man kan använda dylika dalar såsom
naturliga kommunikationsvägar för lätt belastade djur nästan ända
fram till högfjällens fot. Skog förekommer endast å kullar och höjder;
den består uteslutande af en om vintern löffällande bokart, »roble*,
Fagus antarctica var. pumilio, med mycket ringa undervegetation,
och därigenom blir skogen, ehuru träden gärna bära grenar ända
ned till roten, om än tät dock jämförelsevis genomtränglig,
åtminstone skulle svårigheten att där bana en ridväg ej vara särdeles stor.
Såsom af betydelse i detta hänseende och karakteristiskt för hela
det skildrade området måste framhållas, att skogen öfver mycket
stora vidder är afbränd, troligen åstadkommet af indianerna för att
erhålla bättre bete för guanacon; vidare de ofta mycket väl
upptrampade vägar, som dessa djur själf bildat åt sig. Dessa vägar
kunna följas högt upp mot trädgränsen i Cordillererna och äro stundom
så väl markerade, att man har svårt att öfvertyga sig, att ej
mennisko-hand medverkat vid deras bildande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
