Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning att föras néd så fort ångaren anländer. Slutligen ser man
röken, och ropet »el vapor» höres från taken. Den enda kärran i
staden spännes för, och hvar och en som kan få en häst är snart
i fullt galopp på väg till stranden. Vi och vår packning stufvas in
i kärran nästan skyhögt och dragas af ett tandemspann, hvarje
häst riden af en pojke. Vi uppnå snart stranden, på vår sista färd
genom San José Hela staden är samlad att bjuda oss farväl och
se på ångaren. Ålla äro lifliga och tyckas ändtligen ha fått brådt.
Rader af packåsnor nedföra bördor af panoche, hudar eller bark
att färga och garfva med, och andra möta dem från motsatta hållet
med varor, som kommit från ångbåten. Åter andra galloppera
tillbaka till staden utan börda, för att åter pålastas. Slutligen äro vi
i pråmen och efter några minuter om bord, tryckande kaptenens
och styrmännens händer, samt på mexikanskt vis omfamnande våra
San José vänner — och bjudande dem ett slutligt farväl. Då solen
går ned bakom Sierran lyfter ångaren ankaret, ångpipan ljuder, vi
vinka farväl, och efter en halftimme hafva de dimmiga konturerna
af San José och Sierran försvunnit under synkretsen. Vi äro nu
på vår väg öfver golfen till Mazatlån.
Den tidiga morgonstunden på Baja Californias golf eller Golfo
de Cortes, som mexikanerna riktigare kalla den, är nästan alltid
lugn. På aftonen kan vinden stundom tjuta och blåsa och drifva
upp vågorna högt, men soluppgången 1er öfver den stilla golfen och
kastar sina strålar från vattnets spegellika yta. »Newbern» hade
lämnat San Josés stränder med en svag dyning från sydost, nog för
att jaga en eller två af de oroliga passagerarne till deras bäddar,
utan tanke på de frestande förberedelserna af ångbåtens kock eller
på stewartens öl, som man kan så mycket mera uppskatta efter en
månads sträng diet bland dalar och berg. Morgonen var klar och
strålande, knappt en fåra på vattnet, knappast ett moln på himlen.
Våra ögon vändes gång på gång mot mexikanska eller kontinentala
kusten, i hopp att få första glimten af de klippiga öarne vid
inloppet till Mazatlån. Men det vi taga för högspetsade öar, säger oss
den mera erfarne kapten Helm endast våra hvita moln, hvilkas
dmbytligä skepnad förvissar oss om att kaptenen har rätt. Men
slutligen är den efterlängtade ön i sikte, endast en topp af samma
form och färg som molnet, hvilket först hade bedragit oss. Ett par
minuter till, och i stället för en enda ö, se vi två eller tre enstaka,
branta klippor med spetsiga kammar och otillgängliga sidor, vid
vattenlihien genomborrade af grottor, genom hvilka tidvattnets dyning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
