- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
133

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mina vanner i San Miguel hade rådt mig att icke uppmuntra
hotellen i Hermosillo, utan att taga in i ett privat hus. När jag steg
ur tåget helt tidigt på morgonen, gaf jag kusken tillsägelse att köra
till dona Marequita. Jag nämnde icke släktnamnet — Ysi.as — utan
sade helt enkelt dopnamnet och kusken förde mig utan tvekan till
hennes hus. Jag har ofta undrat, hur det är möjligt för spanjorer
att förstå hvem som menas med don José, do a Bki.fx o. s. v., då
tillnamnet nästan aldrig säges. I Hermosillo kan det vara
hundratals dona Markquitas och don Richardos, men sannolikt är det
endast en dona Marequita, som hyr ut rum. Hur det nu må vara med
den saken, så betalade jag åkningen med femtio cents, sedan jag
hört kusken fråga sin kompanjon, om jag såsom främling ej borde
betala en dollar. Men den andre var en hederlig man och skyndade
att säga att femtio cents voro nog. Dessa vagnar, hvaraf det finnes
omkring femtio i Hermosillo, äro en stor bekvämlighet och mycket
billiga. Men hästarne äro dåliga och kuskarne mycket oskickliga,
och från det ögonblick vi bege oss af tills vi stanna, är piskan i
oupphörligt bruk, vare sig det varar en eller två timmar, och de
arma kräken straffas emedan de ej äro feta. Men hästarne äro lata,
säger man oss, och de äro så vana vid att piskas, att om kusken
för ett ögonblick underlåter alt piska på, så sakta hästarne vanligen
farten och skulle tvifvelsutan i nästa ögonblick stå alldeles stilla.

På morgonen blef jag presenterad för min värdinna, ett i liera
hänseenden mycket intressant fruntimmer af gamla stammen, som,
med sin smärta, men nu af åttioåtta år böjda kropp, på sin tid måste
hafva varit ovanligt skön. Den gamla frun hade ännu, liksom alla
Sonoradamer, en mycket klar röst, hvilken lätt kunde höras genom
hela huset när hon grälade på tjenarne.

Mexiko är företrädesvis ett land för tjenare, och ingen familj
kan finna sig utan tre eller fyra. Likväl göra de ej stor nytta, och
husfrun själf måste ofta uträtta hvad som bort vara åtskilliga
tjena-res sak. Men i detta land tar man allting lätt, och om något
arbete lämnas ogjordt, kan det utan olägenhet slutas i morgon — eller
någon annan dag. 1 den lilla familj, där jag bor, finnas fyra
kvinnliga tjenarinnor, moder och tre fullvuxna döttrar, samt en indian,
hvars smeknamn »Juanito» sannolikt gifvits honom i förhoppning,
att han måtte hålla sig nykter länge nog dagligen för att hinna sopa
»pation» eller gården och bära upp några ämbar vatten. Men alla
smeknamn i världen skulle ej tjena till något, och doktor Keai.ey hade
aldrig kunnat få ett tacksammare subjekt att arbeta med. Men som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free