Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyheterna, som de meddelade. Dâ de envist bibehöllo samma
ställning, alltjämt insupande rök och värme mellan tänderna, slog äfven
jag mig ned på samma sätt, och nu började samtalet. »Om det
fanns vatten längre fram?» »Nej, herre, nejl Då vi kommo till
vattenstället, funno vi där många boers med vagnar, de hade anländt
dagen förut nordost ifrån och påträffade ej mera vatten än att det
räckte till en liten kopp åt dem hvar, åt boskapen och dragoxarne
blef intet öfver, en stor del af kreaturen voro nu döda af törst.
Öfverallt där nere ligga döda oxar och kor. Vagnarne har folket
kvarlämnat i faltet och begifvit sig söderut mot Okoukuejo ; där finnes
vatten, men innan man hinner dit, är det en dags och en natts
marsch. På vägen finnes ej en droppe vatten att få; därför, herre,
vänd om! vänd oml eljes skall Ni törsta ihjäl». Enär de med den
allra största bestämdhet vidhöllo sitt påstående, och de spår, jag
sett på vägen, bekräftade deras utsago, hade jag ingen anledning
att betvifla deras sanningskärlek. Jag erfor sedermera, att ett stort
sällskap boers med ett trettiotal vagnar begifvit sig från Angola ned
till Damaralandet för att där söka nytt och bättre land. Som de lågo
i fiendskap med Kambonde i Oundounga, hade de undvikit hans by
och dragit åstad mot sydost, för att sedan följa samma väg söderut
som Erikson ämnade sig. Då de emellertid ej funno något vatten,
hade de i stället styrt sydvästlig kurs och kommit ned på den väg
som jag valt, i syfte att uppnå den af oss båda sökta
vattensamlingen. Här fanns emellertid, såsom ofvan nämnts, nästan intet.
o
Attiosex kreatur störtade genast af törst, och på natten efter denna
olycksdag togo lejonen deras enda två hästar. De nödgades nu lämna
vagnarne i fältet och uppnådde med återstoden af sina hjordar efter
oerhörda ansträngningar Okoukuejo på gränsen af Damaralandet, där
de ändtligen funno vatten. Senare träffade jag dem därstädes och
fick denna berättelse af dem själfva.
För mig var nu intet annat val än att vända om. Klockan var
två på natten, och en kvart senare befunno vi oss på återväg till
Oundounga.
Jag kände mig djupt tacksam mot försynen, som skickat dessa
bergdamarer i min väg just i rätta ögonblicket, här midt i öknen,
där långa tider förgå, utan att någon människa färdas fram. Hade
jag fortsatt, så skulle jag följande dag med säkerhet hafva mistat
samtlige mina oxar, och svag och utmattad som jag var af mina
febrar, är mycket tvifvelakligt, om jag kunnat rädda milt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
