Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kasim förklarade, att vi efter fyra dagar skalle nå en trakt, där man
åter funne brunnsvatten, och som hans uppgifter stämde med de
för-handenvarande kartorna, tog jag dem för goda.
Dagen därpå rasade en häftig västanstorm, och sanden yrde i
moln öfver dynkammarne, så att hela trakten lyste med en hemsk
dager. Vi hade lämnat de sista plättarne af hård lermark bakom
oss, allt var nu sand. Dynerna lågo i N och S och hade ända till
50 meters höjd. Islam Baj gick främst med kompass i handen och hade
fått sig ålagdt att hålla rakt åt öster, där Khotan-darja borde vara
oss närmast. Vi gingo i krökar och omvägar för att undvika de
svåraste sandpassen. Öknen liknar ett stelnadt haf med jättevågor;
hvarje morgon upprullar sig framför oss samma ödsliga landskap.
Hvarje spår till lif saknades, ej en fluga surrade i luften, och intet
gulnadt, vinddrifvet blad af bröt enformigheten.
Den 26 april lämnades de två första kamelerna döende i sticket
jämte sina tomma vattencisterner. Om vi sparade, kunde
vattenförrådet ännu räcka i två dagar, och vi hoppades, att sanden hvilket
ögonblick som helst skulle aftaga och brunnsvatten anträffas, men
detta var ett bedrägligt hopp, och hade vi anat hvad som förestod,
skulle det hafva varit tusen gånger bättre att vända om till de små
sjöarne. Samma afton funno vi en plan plätt af torr lermark mellan
ett par dyner, och här gräfdes med förtviflans mod en brunn. Männen
klädde af sig nakna och turade om att gräfva; på I meters djup
blef sanden fuktig och stämningen därför munter. Alla djuren,
t. o. m. hönsen väntade otåligt kring gropen, som slutligen måste
upplysas med ljus. Vid 3 meters djup blef sanden med ens åter torr,
och brunnen öfvergafs under allmän förstämning. Kamelerna fingo
nu efter hand äta upp sina egna packsadlar, som voro stoppade med
hö och halm.
Den 27 sågo vi två gäss, som ströko mot NV, och de
uppeldade vårt hopp. Jag gick nu alltid till fots för att hålla så rakt
mot Öster som möjligt. Sanden lättnade ej; hvart man ser, hela
kammar och kedjor af dyner, i hvilka man sjunker ned och känner
sig fastsugen. Vi sparade ytterligt på vattnet, och djuren fingo icke
en droppe mer, men då på kvällen från den västra horisonten tjocka
regnmoln uppstego, utbreddes tältduken, och alle man höllo sig redo
alt gripa fast i dess hörn; äfven detta hopp var bedrägligt; molnen
drogo mot SO och berörde oss ej. — Tältet uppslogs numera icke,
ehuru nattemperaturen kändes kall och ofta blott var ett par grader
öfver 0, under det alt den under klara dagar höll sig omkring 30°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
