Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fots för att söka den bästa passagen. Vid midnatt hade vi blott
kommit 4 km., en af kamelerna hade öfvergifvits, och Islam var
förbi. — Då jag nu säg, att slutet var nära, beslöt jag att lämna
allt, tog Kasim med mig och skyndade öster ut, efter att hafva
uppmuntrat Islam och rådt honom följa våra spår så snart han det
förmådde. 1 kolmörkret öfvergåfvo vi sålunda de sista spillrorna af
karavanen; lyktan stod brinnande kvar vid Islams sida, men dess
bleka sken skymdes snart bort af dynkammarne.
Jag medförde blott de två kronometrarne, en klocka, en kompass,
papper och penna, en ask tändstickor och något cbokolad; Kasim
bar en spade för brunnsgräfning, ett par brödbitar, fårets fettsvans
samt ett stycke lefrad blod.
Åf dessa usla matvaror hade vi dock icke mycken glädje, ty
svalget och alla dess slemhinnor bli snart torra som den yttre huden,
och det är omöjligt att svälja. Känslan af hunger försvinner
dessutom alldeles vid sidan af törsten, som särskildt de första dagarne
är så pinsam, att man kan bli vansinnig. Men sedan kroppen
upphört att transpirera, inträder en progressiv afmattning, som väl
småningom för till en kris.
Emellertid skyndade jag nu öster ut med Kasim. Vi gingo med
otaliga afbrott hela natten. Kl. 11 f. m. den 2 maj var det redan så
varmt, att det svartnade för ögonen, och vi rastade hela dagen. Vi
klädde af oss splitter nakna, gräfde fram nattkall sand, där vi
bäddade ned oss och ställde spaden med kläderna till skugga för
huf-vudet. Från kl. 6 e. m. till 1 f. m. vandrade vi i månsken. Efter en kort
hvila kröpo vi vidare öfver detta haf af fin, gul sand, som föreföll oss
oändligt. Plötsligt tvärstannade Kasim på morgonen den 3 maj och
ryckte mig i axeln samt pekade stirrande mot öster. Jag såg och
såg, men kunde icke upptäcka något ovanligt. Med sina falkögon
hade emellertid Kasim varseblifvit en grönskande tamarisk, på hvilken
nu hoppet om räddning koncentrerade sig; dess rötter borde räcka
ned till grundvattnet. Då vi sent om sider nått den, tackade vi
Gud. — Vi hvilade en stund och tuggade som djur på tamariskens
saftiga barr. Det var olivkvisten, som förrådde, att ökenhafvet dock
hade en strand, det yttersta skäret, som hos den skeppsbrutne
uppväcker hoppet, att kusten är nära. — Vid en andra tamarisk
hvilade vi af mattighet hela dagen från 10 f. m. till 7 e. m. På kvällen
nådde vi tre friska popplar, där vi försökte gräfva en brunn, men
orkade ej, gjorde i stället upp en eld för att varsko Islam, om han
lefde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
