Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floden Buchain-gol, som jag korsade något högre upp än Pater Huc,
n&dde vi ändtligen Koko-nor, hvarifrån vi ännu hade 1,600 km. till
Peking.
Den blåa sjön, mongolernas Koko-nor, tibetanernas Tså-ngåm-bo
och kinesernas Tsing-haj, är belägen på en absolut höjd af 3,040 m.
och har klart, salt vatten, som gör skäl för sitt namn. Sjön är
frusen 3 månader årligen. Under starka stormar uppstå stora råkar
och vakar i isen. Pilgrimerna kunna därför icke rida ut till templet
på ön i sjöns midt, utan göra improviserade slädar, på hvilka de
medföra proviant och bränsle för 3 dagar. Ofta hindras de dock
af oöfverstigliga råkar och måste vända om, eller ock uppehållas de
vid templet af blidväder. Vattenståndet är mycket växlande;
lågvatten bebådar ett lyckligt år, hvaremot, då högvatten inträffar,
hjor-darne decimeras af vargar, tanguterna själfve af sjukdom, betet blir
dåligt och förtorkar. Under sommaren står vattnet högre än
vintertiden. Dessa oregelbundenheter hafva kanske förledt Pater Huc att
tro på «bb och flod i Koko-nor, hvarom han talar i sin reseskildring.
För 9 månader sedan hade de för kineserna flyende upproriske
dun-ganerna sköflat trakten och stulit 400 får samt 140 hästar och jakar
vid Jike-ulan, men vattnet hade också varit ovanligt högt. På flera
ställen i Buchain-gols dal hade vi sett spåren efter dunganernas
lägereldar. Öfverallt hvar de dragit fram hade de ödelagt landet lika
grundligt som gräshoppor. På en dagsresa från staden Ten-kar ligger
det berömda templet Kum-bum, dit vi anlände den 20 november. Här
är en hel by af tempelbyggnader i brokig, men smakfull och elegant
tibetansk stil, men det förnämsta templet, Sirkang, är dess kärna,
ty under dess med tjock guldplåt beklädda tak tronar guden
Serdintji-ji-Tsung-kaba, väl 10 meter hög, förgylld samt iklädd dyrbara
sidenmantlar, och inför honom kasta sig pilgrimerna framstupa. En djup
och mystisk skymning råder därinne, men framför Tsung-kaba brinna
fem lampor på golfvet, och framför dem stå fem djålas eller med
ornament utsmyckade mässingskärl, innehållande diverse ätbara
offergåfvor åt guden, såsom tsamba, smör, säd, vatten, och äfven vid
dessa kärl brinna lampor, som öka de nästan katolskt mystiska
ljuseffekterna. Tempelsalen är ett verkligt museum fullt med andra gudar
och oräkneliga band af heliga tibetanska böcker. Templets öfverlama
var nedlåtande och lät mig bese allt, dock mot villkor att jag ej
ritade af något.
Tsuggtjin-dugun är ett tempel, hvars yttre balkonger uppbära
en mängd korles eller bönekvarnar, liknande upprättstående cylindrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
