Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Andrée* Polarexpedition skildrad af Hrr Henri
Lachambre och Alerte Machuren.
Andrée — Au Pôle Nord en Ballon par H. Lachambre et A.
Machubon. Orné de cinquante illustrations d’après des photographies.
Librairie Nilsson. — Per Lamm, Sucer, 338, rue Saint-Honoré, Paris.
Med Andrée på Spetsbergen 1896 och 1897 af Henri Lachambre
och Alex» Maohdbon. Bemyndigad från franskan, med
52 illustrationer tagna af författarns. Stockholm, Albert Bonniers
förlag, 1897.
Ifrågavarande skildring har gifvetvis från allmänhetens sida mottagits
med det allra största intresse. Aldrig har väl en polarexpedition i hela
den civiliserade världen väckt ett sådant uppseende som Andrées, och
hvarje meddelande om detta exempellöst djärfva företag har därför rönt
strykande efterfrågan och afsättning, i synnerhet då det kommer från män,
som stått expeditionen så nära som Hrr Lachambre och Machubon.
Utom till svenska är deras bok öfversatt äfven till engelska och måhända
till flere språk.
Hvad som vid läsningen af detta arbete gör ett angenämt ooh
sympatiskt intryck, är den hänförelse och beundran, som författarne visa för
Andrée och hans expedition, samt den hjärtliga vänlighet, de lägga i dagen
för vårt land, dess folk och seder, så som de lärt känna dem under tvenne
somrars samvaro med våra landsmän, Lachambre 1896, Machubon 1897.
Med den för fransmannen egendomliga lifligheten och klarheten skildra
de polartrakternas storartade natur och det stundom upplifvande, stundom
enformigt dystra lifvet däruppe, allt under det deras längtan oafbrutet trår till
hemlandet, la belle France. Oss svenskar syntes han något vek och
försagd under Spetsbergsresan 1896, den lille, liflige fransmannen, med
sin stora känslighet för sjösjukans kval och för ensligheten hos det
ödsliga polarlandskapet. Och här bekänner han öppet sin svaghet, men
på ett älskvärdt och spirituelt sätt. Kan man väl undra, att han ej tålde
sjön, när hans hjälte själf ej gjorde det! Så skrifver han den 8 juni 1896:
»Hafvet är visserligen en smula oroligt, men har ännu icke besvärat mig,
endast Andrée har redan betalat sin tribut.»
För den, hvilken, såsom undertecknad, deltagit i utrustningen och
första sommarens resa samt äfven därefter följt expeditionen med oafbruten
uppmärksamhet, borde denna bok egentligen icke erbjuda något nytt i sak.
Det gör den likväl där och hvar, men »det nya är icke sant». Det är
ju också ett välkändt drag i det franska lynnet, att en fransman icke kan
så mycket intressera sig för utlandet, att han förmår gifva en korrekt
skildring af detsamma, hans beundran och vänskap må vara aldrig så stora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
