Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
observationer, hindrades han ej häraf att pretendera detta såsom sin
egen upptäckt. Han benämnde den stora ön Louis-Philippe land och
den mindre, NO. därom belägna, Joinville ön. Längtan efter
varmare och gladare trakter synes dock snart hafva blifvit fransmännen
för stor, ty redan den 5 mars seglade fartygen genom Boyd sund
mellan Smith ön och Snow ön, tillbaka till Chile.
Åntagligen var det nationalfåfangan, som ännu en gång dref
d’Urville ned till Antarktis’ ogästvänliga kuster. Den 2 jan. 1840
lämnade han Hobart och styrde mot söder hän till det ställe, där
Gauss beräknat den magnetiska sydpolen vara belägen. Sexton
dagar senare hade han passerat 64° S. utan väsentliga ishinder.
Följande dag visade sig i fjärran förtoningen af ett högt snötäckt land.
Kusten var barrikaderad af höga, tafelformiga isberg, så att fartygen
först den 21 jan. kunde komma in i det öppna vatten, som närmast
omgaf densamma. Små klippöar voro belägna närmast den brant i
hafvet stupande inlandsisen, ur hvilken här och där mörka
klipppartier framsköto. På en af dessa öar lyckades man landstiga;
landet togs i besittning för Frankrikes räkning och uppkallades efter
den då regerande drottningen, Adélie land. Under ett par dagar
kryssade man utefter denna kust mot väster, tills en tät packismassa
tvang d’Urville att vända mot norr. Snart kunde han dock
återtaga sin västliga kurs och kom den 30 jan. åter i sikte af ett nytt
land, som i allt liknade Adélie land. Längs den 30–45 m. höga
ismuren seglade fartygen öfver 100 km. mot väster i det isfria
kustvattnet. D’Urville gaf detta land namnet Clarie kust. Vid 130° O.
mötte han den fruktade packisen, som genast bestämde honom till
reträtt mot norden utan vidare framträngningsförsök. Samma år
var han åter i Frankrike.
Äfven här tillerkände sig d’Urville äran af att vara den förste,
som sett land. 1 själfva verket hade dock Balleny, såsom vi redan
påpekat, året förut upptäckt Clarie kusten, något hvarom d’Urville
likväl knappast kunnat hafva kännedom.
Också Wilkes vände sig den första säsongen mot trakterna
söder om Kap Horn. Tvenne fartyg användes till undersökning af
Syd Shetland öarne, tvenne seglade västerut mot Graham land och
Alexander land. Om de förras färd är intet anmärkningsvärdt att
anföra. Tyvärr afgingo de först i slutet af febr. 1838 från Eldslandet,
så att de, till följd af ny isbildning, redan efter ett par veckors
uppehåll måste återvända.
»Feacock» och » Flying Fish» hade däremot mera framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
