Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiska friktionen är svagast och behofvet sålunda minst, nämligen
i Lapplands ödebygder, men att den saknar alla äkta garantier af
naturen såväl i sydväst mot Norge som i nordost mot Ryssland.
Där hvilar den endast på häfdens eller på innanvattnens än
bräckligare grund.
Har naturen då på dessa sidor anvisat några starkare
skiljemurar än de nuvarande linjernas, så att det kunde blifva ett fram
tidsprogram för en nationell statskonst att söka viDna dem i stället?
Betrakta vi gränsområdet i söder mellan Norge och Sverige, så
synas öfver hufvud endast följande naturmöjligheter erbjuda sig:
Göta älf, Uddevallafjorden jämte sänkan till Vänersborg och Vänern,
Svinesund med det Fredrikshaldska vattendraget, Glommen och
Kri-stianiafjorden.1 Det torde falla i ögonen, att ingen af dessa
möjligheter garanterar några väsentliga företräden framför det faktiska
förhållandet, då de alla börja som vattenvägar och sedan lämna
politikern i sticket för fortsättningen på land upp till fjällryggen.3
Bristen på klar och bestämd hufvud vattenskillnad i dessa trakter är
ett afgörande tecken till att här öfver hufvud icke finnes någon
-turlig* gräns. Naturen har lämnat gränsen öppen.
Och till alldeles samma resultat komma vi, om vi betrakta
Skandinaviens landfäste med det kontinentala Europa. Den enda
bättre möjligheten här skulle vara Ounaselkäs bergås mellan Kemi
och Kalix flodsystemer, men han räcker i hvarje fall icke till kusten,
där beröringen är intimast. Skandinavien saknar således fullständigt
den naturens skiljemur, som Pyreueerna gifvit Spanien, Ålpema
Italien, Himalaja Främre Indien. Det har genom Kölen fått en viss
individuell utprägling, men saknar hvarje geografiskt markerad gräns
mot Finland. Det är tillsamman med Finland en till den europeiska
östern länkad »anslutningshalfö», och Tome och Tana älfvar kunna
icke rädda dess själfständigbet mycket mera än Jalu och Tumen
förmå geografiskt afsöndra Korea från Kina.8
1 Jfr Svedelius’ Studier, sid. 104.
* G lommenlinjen lider icke af det senare felet, men skulle som skiljegräns
göra sig om möjligt ännu sämre än Tornedalen. — Det är högst anmärkningsvärdt,
att t. o. m. en så stor sjö som Vänern aldrig kunnat göra sig gällande som gräns
mot Norge, medan den smala älfdalen nedanför tjänstgjort som sådan i många
århundraden. Vänern har icke ens orkat skilja landskap och län åt i Sverige —ja,
vi finna i den gamla Västgötalagen, att t. o. m. Västergötlands underafdelning, bott,
kunde sammanfatta dalska och västgötska härad på ömse sidor om Dalbosjön till ett.
* Den moderna geografien räknar också Skandinavien tillika med Finland
som en naturlig morfologisk provins af jorden, med sin motsvarighet på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
