Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavien redan år 1866 påpekat på den grund, att vissa växter,
såsom Trapa natans, Ilex, Acer campestre m. fl. fordom hade en
större utbredning än nu. Äfven engelska forskare, såsom J. Geikie
och 1. D. Hooker ha kommit till samma resultat. Så långt Nathorst.
Det må anmärkas att redan Ehrenheim 1 år 1824 såsom ett bevis på
klimatets försämring under sista tiden omtalar, att skog förr växte
i nordligaste Norge långt ofvanför nuvarande trädgränsen.
Gunnar Andersson2 har på grundvalen af svenska växtvärldens
historia gifvit en öfversiktlig skildring af hvad vi för närvarande
känna om Sveriges klimat under kvartärtiden, senare har han i
samma riktning också studerat Finlands klimat. Efter isens
afsmält-ning steg temperaturen småningom, och i följd häraf invandrade en
allt rikare flora. Först kom en arktisk växtlighet, den s. k.
Dryas-floran, med fjällsippor, polarvide och dvärgbjörk, senare invandrade
björkens, därefter furens och till sist ekens flora. Den sistnämnda
utmärker det kvartära klimatets varmaste tid. Eken växte då längre
norrut än nu och bildade verkliga skogar såväl i södra och mellersta
Sverige som i södra Finland, och hasseln frodades i södra Norrland
ända norr om 63 breddgraden.3 Samtidigt trifdes sjönöten (
natans) och bar mogna frukter i södra och mellersta Sveriges samt
södra Finlands sjöar. Andersson har också sökt ungefärligen
bestämma det årtusende enligt vår tidräkning, då delta varma klimat
härskade. De äldsta kända spåren af människans tillvaro inom vårt
lands först bebyggda delar härstamma nämligen från midten eller
sista delen af ektiden, och dessa människor tillhörde den äldre
neo-litiska stenåldern, som ej kände bruket af slipad fli na. * * Då nu
enligt Oscar Montelius bronsåldern i Norden började senast omkring
1700 år f. Kr., och Andersson uppskattar stenålderns varaktighet i
1 Eiirrnheim, Om Climaternes rörlighet, Presidii-tal i K. Vet. Ak.
Stockholm 1824, sid. 178: »I våra tidningar för 1817 läste man ett bref ifrån Wadsö.
där det klagades att climatet i sednare tider blifvit hårdare: skogen går ut: linien
för skogsväxten flyttar sig mer och mer ifrån höjderne: där träd utdö växa inga
nya igen: i mossarne på fjällen tlnnas trädstammar och rötter där inga träd
växa mer.»
* Ounnar Andersson, Svenska växtvärldens historia, Stockholm 18%, 2:dra
uppl., sid. 82 och följ. Studier öfver Finlands torfmossar och fossila kvartärflora
i Bulletin de la Commission géologique de Finlande N:o 8, Helsingfors 1898.
* Jfr äfven H. Hedström, Om hasselns forntida och nutida utbredning i
Sverige, Oeol. Fören. Förhandi. Bd. 15 (1893). Hedström kommer till den slutsats,
att tiden för detta mildare klimat infaller vid och närmast efter Litorinahafvets
maximiutbredning. Se också Botaniska Notiser 1893, sid. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
