Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johans regering tillkom så ryska kriget, hvarunder massor af byar
och gårdar i sydöstra Finland lades i aska. En här af tatarer
härjade landet norrut ända till trakterna vid Ule träsk, och en
mängd byar utmed den österbottniska kusten brändes af dessa vilda
hedningar. Olyckorna blefvo ej mindre däraf, att linska skaror å
sin sida ströfvade in på ryskt område och förhärjade landet ända
bort till Hvita hafvet, hvarvid jämväl staden Kandalahti lades i aska.
Med Ryssland fick man ändtligen fred, men nu börjar för
Finlands bönder den värsta tiden under Flemings järnhårda
herravälde. De ständiga borglägren eller inkvarteringarna af soldater
blefvo allt olidligare. Redan 1593 utbröt med anledning häraf ett
uppror i Rautalampi, hvilket emellertid raskt kväfdes af marsken.
Äfven efter afslutandet af freden med Ryssland i Teusina 1595
behöll Fleming, trots hertigens befallning, krigsfolket hos sig i
Finland. De bönder, som vågade frambära allmogens klagomål till
marsken, kastades utan vidare i tornet i Abo slott. De, som begåfvo
sig till Sverige för att klaga hos hertigen, vunno föga mera.
Hertigen gaf visserligen skyddsbref åt allmogen, men Fleming brydde
sig naturligtvis ej det minsta om hertigens skrifvelser.
Under tiden ökades allt mer jäsningen bland bönderna. På
hösten 1596 ankom till hertig Karl en ny beskickning af bönder,
hufvudsakligen från Österbotten, Savolax och Viborgs län, med
anhållan om hjälp mot Fleming. I annat fall vore de tvungna att
själfva gripa till vapen eller begära hjälp af ryske czaren. Hertigen
hade emellertid ej heller nu något annat än goda ord och sina
skyddsbref att bjuda dem, och då de ej nöjde sig härmed, utbröt
han i vrede, att han ej visste annan råd, än att de själfva skaffade
sig fred »om ej annars så med gärdesgårdsstörar och klubbor».
Det var också det bönderna beslöto göra. På vintern utbröt
klubbekriget, först i Österbotten och sedan i Tavastland och Savolax,
men det blef lika hastigt kufvadt af Flemings ryttare. Flere tusen
bönder nedhöggos eller afrättades, och deras gårdar utplundrades.
En förfärlig hungersnöd öfver nästan hela landet blef den enda
följden af det misslyckade upproret. Några år senare, 1601,
inträffade en ny olycka, i det att säden inom Österbotten frös bort, så
att det uppstod en ny hungersnöd, större än någon förut i
mannaminne.
Efter hertig Karls eröfring af Finland vidtogos energiska
åtgärder för att råda bot på missförhållandena i det olyckliga landet,
och ännu i dag vittnar namnet »hyvä kuningas», den gode konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
