Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar till kartan. (Tafl. 13.)
Med den gröna färgen betecknas de delar af landet, som sedan istiden höjt sig ur hafvet, alltså
af kust- ock skärgårdsregionen så mycket, som nu ligger öfver hafvets yta, samt de marina lerornas
och älfsedimentens eller jordbrukets region. De med brunt utmärkta partien längs västra gränsen
beteckna fjäll, till det mesta nående öfver barrskogsgränsen. Enstaka, mera framträdande
höglandsområden, som icke nå öfver denna gräns, ha också erhållit samma färg, emedan de topografiskt och
geologiskt äro att räkna till fjällen. De af issjösediment ofta kännetecknade dalgångarna med deras sjökedjor,
som genomfåra och från hvarandra isolera fjällområdena, bilda tillsamman med dem fjällens oik
is-sjösedimentens region eller fjällregionen. Mellan denna och jordbruksregionen ligger såsom ett bredt
bälte, med i den senare utskjutande uddar och öar, moränlidemas och myrmarkernas region eller
skogsregiotien. Det centraljämtska silurfältet, med dess åt nordost och sydväst fortsättande utposter,
är på kartan tccknadt med gronbmn färg. Dess västra delar sluta sig genom förekomsten af vidt utbredda
issjösediment till fjällregionen, dess östra delar åter till moränlidemas och myrmarkernas region. I
trakten kring Siljan äro silurområdena pä samma sätt utmärkta.
Siffrorna på kartan ange den marina gränsens ungefärliga höjd i meter öfver den nutida hafsytan.
Anmärkningar till den grafiska tablän. (Tafl. 13.)
Såsom i texten närmare utvecklats, äro de å tablån angifna statistiska relationerna erhållna från
valda typiska socknar; de utmärka sålunda hvad som kan anses typiskt för hvarje region i afseende på
«less befolkningstäthet och jordbruk, men göra icke anspråk på att vara exakta medeltal för regionerna
i deras helhet.
Förhållandet mellan hvarje regions totala ytvidd och dess odlade areal äskådliggöres af det stora
kvadratiska fältets förhållande till de med regionernas nummer signerade små kvadraterna i den förras
höm. Den inre af dessa hörnkvadrater utmärker den odlade markens utsträckning år 1870, den yttre
dess utsträckning år 1899; skillnaden anger alltså uppodlingen under perioden, allt i förhållande till
totalarealen. Höm kvadraternas relativa storlek betecknar följaktligen också odlingens relativa
utsträckning inom hvarje region.
Folktäthetslinjerna utmärka på liknande sätt antalet inbyggare pr kvadratkilometer, så alt
linjernas nedre (ljusare) del utmärker folktätheten för år 1870, hela linjen för år 1890, och den <‘*fre
(mörkare) delen folktäthetens tillväxt under perioden. Sistnämnda delar äro följaktligen också uttryck för
hvarje regions folkökning pr ytenhet.
Dc öfriga linjegrupperna äro uppställda efter samma principer. Beteckningen för regionerna III
och IV i tredje gruppen och för regionen IV i den fjärde visa, i motsats till de andra, en återgång
under perioden, hvarför hela linjen i dess;« fall anger förhållandet år 1870, den nedre (hel färgade) delen
förhållandet år 1899 och det streckade öfre partiet tillbakagången under perioden i fråga.
Af jämförelsen mellan linjerna inom andra och fjärde gruppen fas proportionen mellan hela den
odlade arealen och åkerarealen inom hvarje region. Denna jämförelse visar bl. a., hurusom jordbruket
inom reg. I under perioden öfvergatt från öfvervägande enskiftesbruk till cirkulationsbruk, medan
däremot det förra brukningssättet ännu är rådande inom reg. III.
Jämförelsen mellan linjerna inom andra och tredje gruppen ger en antydan om de naturliga
ängar-nes relativa betydelse för de olika regionerna. Om kreatursfodret hämtades endast från den odlade
arealen, skulle proportionen för de båda linjegrupperna blifva mera öfverensstämraande. Hela skillnaden
beror emellertid icke på de inre regionernas relativt större tillgäng på naturlig äng; till en del beror
den nog på cn mindre riklig utfodring och pä mera Kirnöjsamma koniscr i de inre regionerna,
hvarige-nom i dessa kreatursstocken får en relativt högre numerär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
