Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utstående kindkotor o. s. v. De äro i allmänhet korta och
tjockväxta, yttrar således Branzell om finnarne i Finnskoga; »de,
som äro af den riktigt äkta stammen, komma i närmaste likhet
med en Orang-Qhtang med långt, i gult stötande, öfver axlarna
hängande hår». Och från Gustaf Adolfs socken skildras de som
korta, groft byggda, med ljust, tofvigt hår och utstående kindkotor.
Dylika uppgifter tyda ju ganska bestämdt på en utpräglad
tavast-ländsk typ. Denna lär också enligt Arbo på norska sidan vara
den vanligaste
typen1. En vacker
sådan visar oss
fig. 28.
Den savolaxiska
typen skiljer sig ju
ej på något så i
ögonen fallande sätt
från den
tavastländ-ska, att man har
anledning att vänta
att af personer, som
ej vant sig iakttaga
sådant, få den förra
typens rasmärken
från den senare
sär-skildt anmärkta.
Jag vill dock erinra
om, att från de
flesta håll skildras
finname visserligen
som kortväxta o.
s. v., men icke med
ljust utan med
morkthår, och detta
är ju bland
savo-laxaren det vanliga,
under det att tavast-
ländame äro ljushåriga, så att man på den grund skulle vara böjd att
Fig. 28. Finngubben Käbbo från Lekvattnets
kapellförsamling, Värmland.
Ax. Aurelius fot.
1 Det måste dock här erinras, att ej heller Arbo skiljer mellan den tavastländska
och den savolaxiska typen. De flesta uppgifter om om de norska finnarne omtala dem
som mörkhåriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
