Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törnebohm och efter honom Högbom ha markerat en förkastning
utmed Klemmingens höga, östra strand. Utan att vilja förneka,
att en sådan kan finnas, må emellertid framhållas, att ett utprägladt
dalstråk här framgår oberoende af densamma. Att höjderna på
sjöns östra sida nå upp till 75—80 m. ö. h. — på en punkt längre
österut inom gneisområdet ända till 95 m. — på dess västra däremot
endast till 35—40 m., kan bero på bergarternas olika
beskaffenhet, i det att de högre partierna väsentligen sammanfalla med
ett större granitmassiv; dock synes denna förklaring ej tillräcklig.
Möjligt är ju därför, att redan vid granitens uppträngande en
sprickbildning uppstått, som sedan genom erosionen utdanats till en dal.
Följer man denna norrut, vidtager ett intressant parti, väl värdt en
vida noggrannare undersökning än den jag kunnat underkasta
detsamma. Vid Klemmingens norra ände öfvertväras dalen af en
- li.Shm.-
HZ m. ortr.hu/lrei
lernjdt: SO,OOO
höjd /’■ tO.OOr
1 SO, OO O
Fig. 4. Profil af Fom-Dalälfvens dal mellan Nytorp och Ekensberg vid sjön
Klemmingens norra ände.
rullstensås, som skiljer Klemmingen från de i hufvuddalens västra
sida liggande Marviken-sjöarne. Bortser man helt och hållet frän
denna ås, visar det sig, att erosionsdalen omedelbart fortsätter norrut.
Med ledning af tillgängliga höjdbestämningar kan man
uppkonstruera vidstående, dessvärre dock i sned vinkel sträckta profil, fig. 4.
Klemmingens norra ände, hvilken väl dock till stor del är fylld
af rullstensmaterial, har visserligen icke ännu upplodats, men redan
den yttre formen med en nordvästlig och en nordostlig vik tyder
på, att i hufvuddalen finnas tvenne dalsänkor. Den sannolika
förklaringen på förhållandena torde därför vara den förut i kort
het antydda, nämligen att Forn-Dalälfven på en sträcka
framflutit i en bädd, som senare lämnats (se fig. 3). Dalsidorna stupa
här ganska brant, ehuru lutningen som vanligt, då samma höjd- och
längdskala användes (jfr fig. 4 tf), visar sig vara ringa.
Forn-Dal-älfvens egentliga bädd under senare tider har varit den 300—500
m. breda och ganska djupa fara, som möjligen uteroderats på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
